Tada?
Så ja, bara tre månader sen jag skrev sist.. Måste säga att jag är bäst på att skriva blogg.. Visserligen är den inte världsintressant men det gör mig inte så mycket. Det är väll mer till för att jag ska avreagera mig, när jag har tid till det!
Jag och Sebastian har bokat resa och ska mot Grekland i sommar, högsäsong så värmen är nog där.. Förhoppningsvis.. Vill ha mer värme! Kan ju även meddela att det vs Sebastian som betalade den två veckor långa semestern.. Min man vet hur nan behandlar den man älskar! Haha ;)
Förutom det så kan jag ju meddela att mina 5 km löpningar har ökat till 1 mil.. Eller mer. Stolt Angelica? Tja, borde jag inte vara det? ;)
Vår lägenhet börjar bli mer och mer inredd.. Och älskling vill nog allra helst skjuta mig, jag har insett själv att jag tydligen älskar att inreda.. Och eftersom jag har en snickare till hands så gör ju även han en hel del.. Ofrivilligt.. Tack älskling, du är bäst!!
Smakprov är kanske på sin plats? ;)
Puss allihopa!
På väg ;)
Tjaa, jag har ju även bestämt mig för att få bort några extrakilon... Det går bra!
Mitt tips? Lämna plånboken hemma när jag jobbar haha!
Nyårslöftet
Jag vet, jag har varit sämst på att träffa mina underbara vänner den senaste tiden. Nyårslöftet var att spendera mer tid med dem :)
Min stöttepelare <3
Stunderna med dig berikar hela mitt liv, du förgyller varje dag och din kärlek till mig ger mig all den styrka jag behöver.
Jag älskar dig!
Du underbara människa som ger mig stöd i allt jag gör, som förlåter mina misstag och håller om mig på ett sätt som gör att jag aldrig vill lämna din famn.
Jag älskar dig, jag älskar dig!
Varje sekund vill jag dela med dig. Varje ord jag säger genomsyras av dig. Varje tanke tilldelas dig.
Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig!
Sebastian, du gör mig hel :)
5 km..
.. på grund av smärta i benet och lite förkylning var jag inte på topp, men genomförde det ändå.
5 km...
New powers..
Hej, jag lever!
Total avsaknad av känslor..
.. ja, så är det just nu. I artikeln står det inte så mycket, känns som om mycket mer hände än vad som står. Jag får inte arbeta, är tagen ur tjänst och ska till en läkare (underförstått, psykolog) på fredag. Kan nog vara bra, mest med tanke på att jag inte känner någonting. Jag går runt som i en dimma just nu, känner inte kroppen heller. Men det är väll så det är, när jag var ute och sprang imorse kände jag dock något så det var helt underbart, tyvärr kan man inte springa hela dagen, hmmpff.
Jag väntar på att mitt lugn ska explodera, hade varit skönt..
Älskar min familj!
Gnällinlägg igen!
Idag hämtade jag ut mitt pass där jag ser ut som en brottsling på rymmen, oerhört vacker må jag säga! Stirrande ögon och insjunket ansikte (i alla fall insjunket jämfört med mitt gamla pass... tror det har att göra med viktminskningen och att jag blivit äldre... de där barnkinderna försvinner liksom..) men jag har i alla fall mitt pass! Hallelujah, Grekland... here I come!! eller... here we come!! Min syster ska också följa med som jag redan tjatat om innan... jag tror mina kära arbetskollagor som jag träffar varje dag (eller två ggr per dag.. beror på om jag tar dubbelpass) har börjat tröttna på mitt tjat... ja, för oj vad jag tjatar.. haha!
Au revoir!
Du äger mitt hjärta
Nu till viktigare saker, som ni märker så kan det hända att jag inte skriver på månader, dessutom kan det också hända att jag helt plötsligt kommer med något helt nytt som kanske borde ha diskuterats lite här i alla fall. Och än en gång har jag lyckats med att inte uppdatera något.. och denna gången om den underbara människan jag träffat.
Vi träffades redan i april, och har under dessa månaderna, i princip, träffats varje dag. Och om vi inte träffas varje dag blir jag nästan tokig av längtan. Jag känner mig rätt löjligt, men kan faktiskt inte hjälpa det så folket runt omkring får sitta och stirra på en Angelica som ser löjligare ut än vad hon någonsin gjort innan... Att hon ser så löjlig ut kan väll i sitt försvar bero på att hon aldrig känt så här innan.
Vi passar varandra utmärkt!
Han gillar att kittlas, jag är väldigt kittlig (och hatar detta faktum)..
Jag älskar stark mat! Han tror stark mat är lite mer svartpeppar ^^
Han är en van löpare och ville ut och springa med mig på en tur.. jag hade helst av allt sprungit på en öde ö så ingen kan se mig. :D
Jag älskar att gulla med honom och göra en massa konstiga ljud (vi jensenflickor är duktiga på det..) och jag vet inte riktigt vad det betyder man han glor skit varje gång på mig när jag gör det ;)
Nej, men skämt åsiodo, vi passar varandra som handen i handsken och än så länge har han kommit bra överens med både familj, vänner och jobbarkamrater. Visserligen borde han få träffa Mika lite mer än han gjort ;)
Dessutom har min kära vän Robin varit hemma och haft 20-årsfest, jag har nog inte insett hur mycket jag saknat honom förrän jag fick krama honom igen. Och när han åker tillbaka till New York kommer han inte komma tillbaka förrän i december... usch :(
Adios, hasta luego