Tada?

Så ja, bara tre månader sen jag skrev sist.. Måste säga att jag är bäst på att skriva blogg.. Visserligen är den inte världsintressant men det gör mig inte så mycket. Det är väll mer till för att jag ska avreagera mig, när jag har tid till det!

Jag och Sebastian har bokat resa och ska mot Grekland i sommar, högsäsong så värmen är nog där.. Förhoppningsvis.. Vill ha mer värme! Kan ju även meddela att det vs Sebastian som betalade den två veckor långa semestern.. Min man vet hur nan behandlar den man älskar! Haha ;)

Förutom det så kan jag ju meddela att mina 5 km löpningar har ökat till 1 mil.. Eller mer. Stolt Angelica? Tja, borde jag inte vara det? ;)

Vår lägenhet börjar bli mer och mer inredd.. Och älskling vill nog allra helst skjuta mig, jag har insett själv att jag tydligen älskar att inreda.. Och eftersom jag har en snickare till hands så gör ju även han en hel del.. Ofrivilligt.. Tack älskling, du är bäst!!
Smakprov är kanske på sin plats? ;)

Puss allihopa!


På väg ;)

Tjaa, jag har ju även bestämt mig för att få bort några extrakilon... Det går bra!

Mitt tips? Lämna plånboken hemma när jag jobbar haha!


Nyårslöftet

Jag vet, jag har varit sämst på att träffa mina underbara vänner den senaste tiden. Nyårslöftet var att spendera mer tid med dem :)


Min stöttepelare <3

Stunderna med dig berikar hela mitt liv, du förgyller varje dag och din kärlek till mig ger mig all den styrka jag behöver.

Jag älskar dig!

Du underbara människa som ger mig stöd i allt jag gör, som förlåter mina misstag och håller om mig på ett sätt som gör att jag aldrig vill lämna din famn.

Jag älskar dig, jag älskar dig!

Varje sekund vill jag dela med dig. Varje ord jag säger genomsyras av dig. Varje tanke tilldelas dig.

Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig!

Sebastian, du gör mig hel :)


5 km..

.. på grund av smärta i benet och lite förkylning var jag inte på topp, men genomförde det ändå.


5 km...

.. borde bli standard :)

New powers..

.. hej allihopa!
Inte så länge sedan jag skrev här sist, grattis till mig själv! ;)
För lite mer än två veckor sedan fick jag panik, riktig ångest! Jag fick se några nytagna bilder av mig själv och höll på att smälla av när jag såg hur jag själv såg ut.. ja, jag hade visst gått upp lite. Vilket betydde att jag gjorde det jag gjorde allra bäst, ta mig själv i kragen! Jag har kört ett riktigt hårt matschema, i typen som liknar någon sorts avgiftning och har faktiskt redan märkt resultat.
Eftersom matschemat blev så hårt avstod jag i två veckor träningen men den är igång igen nu. Igår sprang jag runt Ystad och idag sprang jag fem kilometer i slingan.
Om ni har några frågor är det bara att höra av sig! :)

Hej, jag lever!

Hej, ja, jag lever.. och rehabiliteringen från mitt förra inlägg var helt enkelt mycket kärlek från familj, vänner och inte minst älskling.
Apropå älskling så kan jag ju meddela att vi flyttat ihop och jag bor inte längre i min lilla etta i Malmö.. nej jag har flyttat till en tvåa i Ystad! Och jag har bott här i ca en månad, och för alla de personerna som tyckte jag var rätt hopplös när det gällde att jag alltid var hemma hos la familia, tjaa, det är slut med det. Även om jag ofta är där.. det beror nog helt enkelt på att jag är väldigt, väldigt sällskapssjuk, förutom när jag ska sova.
Just nu är mitt liv helt underbart och jag hoppas livet leker för er alla också!
Au revoir

Total avsaknad av känslor..

http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1520940/Olycka-stoppar-Svedalatag.html

.. ja, så är det just nu. I artikeln står det inte så mycket, känns som om mycket mer hände än vad som står. Jag får inte arbeta, är tagen ur tjänst och ska till en läkare (underförstått, psykolog) på fredag. Kan nog vara bra, mest med tanke på att jag inte känner någonting. Jag går runt som i en dimma just nu, känner inte kroppen heller. Men det är väll så det är, när jag var ute och sprang imorse kände jag dock något så det var helt underbart, tyvärr kan man inte springa hela dagen, hmmpff.

Jag väntar på att mitt lugn ska explodera, hade varit skönt..

Älskar min familj!

Gnällinlägg igen!

Jajamensan, nu gnäller jag igen.. har blivit förkyld, en vecka innan jag åker till Grekland.. då säger man nej tack! Så jag sökte på dunderkur mot förkylning och fick upp en massa resultat och jag prövar den som verkar mest verkande... kanske för att den låter mest äcklig också... äppelcidervinäger, vitlök och honung blandat med vatten? Tja, vi får se... har precis hällt i mig detta och känner redan att näsan börjar öppna sig.. hmm.. för er som är äckelmagade är detta dock inget alternativ... JAG som älskar i princip allt hade problem med att hålla det nere..

Idag hämtade jag ut mitt pass där jag ser ut som en brottsling på rymmen, oerhört vacker må jag säga! Stirrande ögon och insjunket ansikte (i alla fall insjunket jämfört med mitt gamla pass... tror det har att göra med viktminskningen och att jag blivit äldre... de där barnkinderna försvinner liksom..) men jag har i alla fall mitt pass! Hallelujah, Grekland... here I come!! eller... here we come!! Min syster ska också följa med som jag redan tjatat om innan...  jag tror mina kära arbetskollagor som jag träffar varje dag (eller två ggr per dag.. beror på om jag tar dubbelpass) har börjat tröttna på mitt tjat... ja, för oj vad jag tjatar.. haha!

Au revoir!

Du äger mitt hjärta

Jag vet inte riktigt om jag kan kalla detta för en blogg, det är mer.. ja, jag vet inte. Men blogg har jag för mig att man ska skriva i mer än varannan månad...

Nu till viktigare saker, som ni märker så kan det hända att jag inte skriver på månader, dessutom kan det också hända att jag helt plötsligt kommer med något helt nytt som kanske borde ha diskuterats lite här i alla fall. Och än en gång har jag lyckats med att inte uppdatera något.. och denna gången om den underbara människan jag träffat.

Vi träffades redan i april, och har under dessa månaderna, i princip, träffats varje dag. Och om vi inte träffas varje dag blir jag nästan tokig av längtan. Jag känner mig rätt löjligt, men kan faktiskt inte hjälpa det så folket runt omkring får sitta och stirra på en Angelica som ser löjligare ut än vad hon någonsin gjort innan... Att hon ser så löjlig ut kan väll i sitt försvar bero på att hon aldrig känt så här innan.

Vi passar varandra utmärkt!
Han gillar att kittlas, jag är väldigt kittlig (och hatar detta faktum)..
Jag älskar stark mat! Han tror stark mat är lite mer svartpeppar ^^
Han är en van löpare och ville ut och springa med mig på en tur.. jag hade helst av allt sprungit på en öde ö så ingen kan se mig. :D
Jag älskar att gulla med honom och göra en massa konstiga ljud (vi jensenflickor är duktiga på det..) och jag vet inte riktigt vad det betyder man han glor skit varje gång på mig när jag gör det ;)

Nej, men skämt åsiodo, vi passar varandra som handen i handsken och än så länge har han kommit bra överens med både familj, vänner och jobbarkamrater. Visserligen borde han få träffa Mika lite mer än han gjort ;)

Dessutom har min kära vän Robin varit hemma och haft 20-årsfest, jag har nog inte insett hur mycket jag saknat honom förrän jag fick krama honom igen. Och när han åker tillbaka till New York kommer han inte komma tillbaka förrän i december... usch :(

Adios, hasta luego

:)


Göteborg

.. älskar verkligen den staden.

I'm glad that you are around.

.. vet inte om jag vågar hoppas på att helvetesperioden är över, men har inte sådana enorma plågor som jag haft innan. Jag är ledsen att ni ska behöva läsa mina egoistiska meddelanden på bloggen men jag behövde lite sympati, haha! I onsdags började det, jag kunde inte andas när jag jobbade. Fick stundtals panik men höll ut till slutet av passet.. Trodde i min vilda fantasi att jag skulle kunna jobba dagen efter, vilket gjorde att jag klockan 17 blev tvingad av mina kära föräldrar att ringa in och sjukanmäla mig.. Annars hade jag jobbat i 39 graders feber, märkte jag på termometern dagen efter.. Jag har inte haft feber på tio år, jag hade glömt vad feber var. Denna feber, jag hoppas det går minst tio år till innan jag får uppleva det igen. Svimattacker, yrande, ont i hela kroppen, inte vetat om jag sovit eller varit vaken. Och i princip hoppats på att dö, jag hade tydligen frågat mamma igår om jag var i helvetet. Jag förstår inte hur mamma klarar av att få feber så ofta, hon är en stark kvinna! :) Och hon har också tagit hand om mig hela denna perioden, tack älskade mamma! Nu är det nog min tur att ta hand om henne för hon verkar ha fått den skiten som jag hade... jag skulle ha stannat hemma hos mig själv! :(

Hade inte önskat någon detta..

.. uppdaterar mer ingående när denna helvetesperioden är över.


Älskar att skriva om allt möjligt, om du saknar något är det bara att säga till. :)

RSS 2.0