hopedreamlive

Hej, ja, jag lever.. och rehabiliteringen från mitt förra inlägg var helt enkelt mycket kärlek från familj, vänner och inte minst älskling.

http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1520940/Olycka-stoppar-Svedalatag.html

.. ja, så är det just nu. I artikeln står det inte så mycket, känns som om mycket mer hände än vad som står. Jag får inte arbeta, är tagen ur tjänst och ska till en läkare (underförstått, psykolog) på fredag. Kan nog vara bra, mest med tanke på att jag inte känner någonting. Jag går runt som i en dimma just nu, känner inte kroppen heller. Men det är väll så det är, när jag var ute och sprang imorse kände jag dock något så det var helt underbart, tyvärr kan man inte springa hela dagen, hmmpff.

Jag väntar på att mitt lugn ska explodera, hade varit skönt..

Älskar min familj!

Jajamensan, nu gnäller jag igen.. har blivit förkyld, en vecka innan jag åker till Grekland.. då säger man nej tack! Så jag sökte på dunderkur mot förkylning och fick upp en massa resultat och jag prövar den som verkar mest verkande... kanske för att den låter mest äcklig också... äppelcidervinäger, vitlök och honung blandat med vatten? Tja, vi får se... har precis hällt i mig detta och känner redan att näsan börjar öppna sig.. hmm.. för er som är äckelmagade är detta dock inget alternativ... JAG som älskar i princip allt hade problem med att hålla det nere..

Idag hämtade jag ut mitt pass där jag ser ut som en brottsling på rymmen, oerhört vacker må jag säga! Stirrande ögon och insjunket ansikte (i alla fall insjunket jämfört med mitt gamla pass... tror det har att göra med viktminskningen och att jag blivit äldre... de där barnkinderna försvinner liksom..) men jag har i alla fall mitt pass! Hallelujah, Grekland... here I come!! eller... here we come!! Min syster ska också följa med som jag redan tjatat om innan...  jag tror mina kära arbetskollagor som jag träffar varje dag (eller två ggr per dag.. beror på om jag tar dubbelpass) har börjat tröttna på mitt tjat... ja, för oj vad jag tjatar.. haha!

Au revoir!

Jag vet inte riktigt om jag kan kalla detta för en blogg, det är mer.. ja, jag vet inte. Men blogg har jag för mig att man ska skriva i mer än varannan månad...

Nu till viktigare saker, som ni märker så kan det hända att jag inte skriver på månader, dessutom kan det också hända att jag helt plötsligt kommer med något helt nytt som kanske borde ha diskuterats lite här i alla fall. Och än en gång har jag lyckats med att inte uppdatera något.. och denna gången om den underbara människan jag träffat.

Vi träffades redan i april, och har under dessa månaderna, i princip, träffats varje dag. Och om vi inte träffas varje dag blir jag nästan tokig av längtan. Jag känner mig rätt löjligt, men kan faktiskt inte hjälpa det så folket runt omkring får sitta och stirra på en Angelica som ser löjligare ut än vad hon någonsin gjort innan... Att hon ser så löjlig ut kan väll i sitt försvar bero på att hon aldrig känt så här innan.

Vi passar varandra utmärkt!
Han gillar att kittlas, jag är väldigt kittlig (och hatar detta faktum)..
Jag älskar stark mat! Han tror stark mat är lite mer svartpeppar ^^
Han är en van löpare och ville ut och springa med mig på en tur.. jag hade helst av allt sprungit på en öde ö så ingen kan se mig. :D
Jag älskar att gulla med honom och göra en massa konstiga ljud (vi jensenflickor är duktiga på det..) och jag vet inte riktigt vad det betyder man han glor skit varje gång på mig när jag gör det ;)

Nej, men skämt åsiodo, vi passar varandra som handen i handsken och än så länge har han kommit bra överens med både familj, vänner och jobbarkamrater. Visserligen borde han få träffa Mika lite mer än han gjort ;)

Dessutom har min kära vän Robin varit hemma och haft 20-årsfest, jag har nog inte insett hur mycket jag saknat honom förrän jag fick krama honom igen. Och när han åker tillbaka till New York kommer han inte komma tillbaka förrän i december... usch :(

Adios, hasta luego

.. älskar verkligen den staden.

.. vet inte om jag vågar hoppas på att helvetesperioden är över, men har inte sådana enorma plågor som jag haft innan. Jag är ledsen att ni ska behöva läsa mina egoistiska meddelanden på bloggen men jag behövde lite sympati, haha! I onsdags började det, jag kunde inte andas när jag jobbade. Fick stundtals panik men höll ut till slutet av passet.. Trodde i min vilda fantasi att jag skulle kunna jobba dagen efter, vilket gjorde att jag klockan 17 blev tvingad av mina kära föräldrar att ringa in och sjukanmäla mig.. Annars hade jag jobbat i 39 graders feber, märkte jag på termometern dagen efter.. Jag har inte haft feber på tio år, jag hade glömt vad feber var. Denna feber, jag hoppas det går minst tio år till innan jag får uppleva det igen. Svimattacker, yrande, ont i hela kroppen, inte vetat om jag sovit eller varit vaken. Och i princip hoppats på att dö, jag hade tydligen frågat mamma igår om jag var i helvetet. Jag förstår inte hur mamma klarar av att få feber så ofta, hon är en stark kvinna! :) Och hon har också tagit hand om mig hela denna perioden, tack älskade mamma! Nu är det nog min tur att ta hand om henne för hon verkar ha fått den skiten som jag hade... jag skulle ha stannat hemma hos mig själv! :(

.. uppdaterar mer ingående när denna helvetesperioden är över.

39,4 graders feber... jag har inte haft feber på tio år. Har ont i hela kroppen, grattis till mig!

Oh, hur orkar man bry sig? Sköt dig själv och skit i andra! Om man vill veta något ska man gå direkt till källan, det brukar vara det lättaste.

.. prosit! Äsch, man märker att jag är rätt seg på att bli sjuk och att när jag väl blir sjuk så slår det till hårt. Igår när jag var på jobbet hade jag problem med att andas, kippade i princip efter luft, i takt med det kom även en förkylning så de gick väll ihop på något sätt. Eftersom mina förkylningar inte håller så länge trodde jag att jag skulle kunna arbeta idag, men nej då.. jag blev tvingad att ringa till jobbet för att sjukanmäla mig. Idag när jag vaknade mådde jag sämre än igår, förutom att jag kan andas.. det är ju alltid något. Så jag får så snällt hålla mig hemma.. vill jobba men kanske inte så bra att gå och smitta ner varenda person på jobbet. Jag önskar dock alla er andra välstånd. Au Revoir,

Skulle bara testskriva ett inlägg med min nya iphone, verkar fungera.. Går inte lika bra att ladda upp en bild men sånt är livet.. Jag sitter på tåget och lyssnar på spotify, vaddå lyxigt? Vill i alla fall våga påstå att jag åker grymt mycket i mitt arbete.. Men det är väll det som är grejen. Är snart i Malmö, men vi hörs senare! Au Revoir

Ja, då var denna dagen slut, med både jobb och träning inkluderat.

Godnatt!

En dag slutar alltid bra med en härlig dusch ^^

Så, idag är det Alla Hjärtans Dag. Det blev jag påmind om när jag loggade in på facebook och såg att min kära kompis frågat om jag ville vara hennes valentin. Hehe, det märks var jag har huvudet någonstans. I alla fall kunde jag inte ha missat det på jobbet med alla chokladaskar och blommor som rörde på sig.. Gulligt värre, jag vet inte riktigt vad jag tycker om dagen. Om den bara är kommersiell eller om det finns något speciellt bakom det. Det är i alla fall en fin tanke!

Dagen vill jag tillägna min familj, min släkt och mina vänner.

Och dagen till ära så gör jag lite "Alla Hjärtans Dag"-fotostuk, haha!

Så blev resultatet på  gårdagens färgning.. ni får ursäkta hur jag ser ut.. mitt försvar är att jag arbetat sen fem imorse och nyss kom hem.