My game, my rules

Ok baby, I know you like it when I dance, but hold up. Stop right there! I'm not here for your entertaintment, I'm here to have a good night out with my ladies. So keep your hands off and stop messing!

Någon som känner igen sig? Jag gör det, tjugo gånger om, och till slut blev jag trött och sa det där rakt upp i ansiktet på en kille. För jag gillar helt enkelt inte när killar låser mina armar och tror att jag ska gå med på det, nej, här är det jag som bestämmer! och alla tjejer borde se det från samma ljusa sida som jag. En i tjejgänget är tyvärr inte lika självklart självständig som resten är och det syntes på henne när en kille höll henne mot väggen. Nu försöker vi lära henne de underbara reglerna att det faktiskt är vi som bestämmer och det verkar funka ganska bra. If ya don't like it, show it! Antingen puttas det bort eller så slutas det dansa, helt enkelt. Kom ihåg det när nästa snuskhummer tror han ska få sig någonting, det funkar för mig varje gång!


Denna veckan har varit så sjukt nice! Jag har träffat nya underbara människor, dansat, sjungit, blivit stalkad, gått i skolan, träffat gamla vänner och så har jag ju också färgat håret. Och antingen är väll det färgade håret det nya samtalsämnet för resten av alla mina kompisar. Yes, I know it's looking good, men ni behöver inte överdriva. Gör som mamma istället, låtsas om att jag inte färgat det alls! :D Jag lovar, jag märker det mer än alla komplimanger ;) Save the compliments for the gentlemen, då kanske jag till och med märker att de tittar på mig för jag gör det definitivt inte nu :P Den underbara berättelsen om mig gåendes före de andra på Malmös gator. Resten av vännerna ser huvudena vridas men jag går i min egen lilla värld och tänker på en annan homeboy. ;)

Jag har också läst väldigt mycket om mitt eget stjärntecken, och vissa bitar var skrämmande läskigt lika medan andra var så skrattretande så jag höll på att dö. Men det bästa av allt var: "Jasså, du har gått och blivit kär i en vädursflicka. Jag vet inte om jag ska gratulera eller tycka synd om dig"
Ehm.. ursäkta, tack? Men i alla fall.. det visade sig att det handlade om att jag är så stark i mig själv att jag behöver en ännu starkare man (vi pratar psyket nu) som kan komplimentera mig. Hur i hela friden ska jag hitta en sådan?

I think I'm on the right track and I like it <3

skrivet igår på vägen hem..

"Världen är vacker, jo, jag såg det idag. När jag idag åkte tåget mellan Malmö och Helsingborg trodde jag att det skulle vara lika jobbigt att åka som alltid. Att det vanliga händer, någon frågar om den kan sitta bredvid och allting slutar med att jag vill stänga ner allting, blunda och få sova.

Men idag tittade jag ut genom fönstret, något som jag inte gör så ofta förutom när tåget står på alla sina tågstationer.. och den vackraste bild bara speglar sig framför mig. Ett landskap som badar helt i solsken, och landskapet såg ut som guld eftersom det mesta först varit gult. Jag önskar att jag hade haft min mobil eller en kamera med mig för att kunna dela det med er, men nu hade jag inte det och mina förklaringar låter bara som dålig poesi. Jag hoppas att ni får se det för det var så underbart vackert, och jag kan garantera att ni skulle märka ett litet leende sprida sig på era annars så neutrala ansikten.

När jag skriver detta är jag på tåget tillbaka, och nu skiner inte solen alls lika mycket, men det börjar bli solnedgång och finns det något vackrare än solnedgång? Tänk er att sitta i gräset tillsammans med den ni älskar, dricka vin, prata och titta på en solnedgång?  Jag tror inte något kan klå det.

 

Jag tror att vi alla är så upptagna med våra liv att vi helt enkelt inte kan se så underbara ting som bara vackert solsken eller en solnedgång riktigt ordenligt.. vi skyndar oss förbi dom med skygglappar och tänker på allt annat som är omkring oss. Jag vet att jag har varit precis sådan innan, men det får bli slut på det. Jag ska försöka titta upp från mitt ”busy being bored”-stadium på tåget och se den verkliga skönheten, för både världen och jag förtjänar det.

 

Nu så börjar solnedgången, solen har en klar rosa färg, jag kan inte få fram ett ord till."

helt underbart att solen lyste som den gjorde!


...

Jag pusslar ihop bit för bit, jag förstår mer och mer och undrar varför allt inte sagts?


weekend

När jag började 7-an så började jag också på en ny skola, alla var helt plöstsligt så mycket större än mig och jag ville ju helst springa därifrån. Jag började lite snett, så blyg som jag var, tror knappt jag snackade med någon.
Men thank god for angels,
Efter kanske tre eller fyra dagar fick jag kontakt med en person som gick ett år över mig. Hon är antagligen den personen som jag känner som är mest full av liv, och hon smittar av sig på andra.

Jag blir lika sprudlande när jag är med henne och glömmer helt enkelt vartenda bekymmer i världen, och inte nog med det, vi har samma intressen. Dans, sång och glädje. Detta behöver jag.

Och därför ska hela denna helgen spenderas med henne, jag ska komma tillbaka till den sprudlande Angelica ett tag och inte bara vara allvarlig ;)

Vi ska va i Malmö, om ni vill kan ni gärna hänga på ut ikväll
ni har ju mitt telefonnummer :)




Underbara vän :)Älskar <3


Men jackan var varm!

En händelserik dag, på gott eller ont.

Igår vaknade jag med vetskapen om att igår var allra sista dagen att få tag på mina skor, min sprit och min väska som innehöll mitt internet. Ifall jag inte fick det idag innan klockan 11 skulle jag aldrig mer se det, för vid 11 skulle jag ta tåget till Malmö vidare till Helsingborg och personen, där vars gamla hem allt detta låg, skulle ha flyttat till London.

Mina tankar for snart ett år tillbaka i tiden, och jag överväldigades av känslan av tomhet när jag tänkte tillbaka på mitt allra första BJ-dealer besök på Bar á Bar. En nervös Angelica står och klampar på ett och samma ställe utanför hennes då nya arbetsplats, hon väntar på att få göra sitt allra första provpass. Sedan kommer hennes ledsagare, en person som skulle hjälpa henne igenom många knipor som var både arbets- och känslorelaterat. Och till slut skulle jag kunna kalla henne för min bigsis, vet du Louise, du är så saknad som du bara kan bli!

När jag träffat Louise för att hämta mina saker och säga hejdå, då kände jag ett tomt hål i mig, och när jag kom hem kom jag inte länge än att stänga dörren, sätta mig ner och sedan vällde tårarna fram.
Ännu en person som jag inte ville säga hejdå till har lyckats flyga hela vägen till London för att stanna där.

När jag sedan ska gå till skolan frågar mamma om jag verkligen ska ha på mig "den där kalla jackan".. Ja, jag ska ha på mig den kalla jackan!

Dagen spenderades sedan med grupp 10B då vi satt och kollade igenom seminariet, och arbetet vi skulle läsa igenom gjorde oss lite halvpaffa. Jag satt fortfarande i ett vakuum kändes det som och min hjärna ville helt enkelt inte arbeta, men jag tror inte mina vänner märkte detta.

Balim ringer, Mika-kille skickar sms.. jag åker tåg till Ystad.. kommer till Ystad, handlar mat.. lagar mat, äter.

Sedan tittar jag på Buffy och kommer tillbaka till verkligheten.

Två personer ringer mig för att de är i Malmö..
"Hej! Jag ska bara säga att jag skickat dina trosor tillbaka, och jag tror du måste kolla upp dig för att jag gjorde det och.."
Jag visste redan vilka dessa två skojare var ;)

Det enda som jag själv förutspådde denna dagen och som var bra var helt enkelt att min jacka var varm. ;)

Christian Grönroos är INTE gud?

Hej!

De senaste två månaderna så har vår kära lektor inom Service Management förklarat för oss hur Christian Grönroos på alla sätt och vis är BÄST, och ibland låter det till och med som om han skulle vara den allsmäktige själv. Detta har ju såklart jag och mina vänner haft extremt roligt åt och gjort alla möjliga sorters ritningar över. Christian Grönroos var som en gud, kunde inte ha fel.
MEN! idag så säger en annan av professorerna
"Christian Grönroos är inte Gud.." och man såg verkligen hur alla tappade hakan, VADDÅ Christian Grönroos är inte Gud? Klart han är det! ;)
           
Nej, alldeles för traumatiskt för att ta in..


och.. är tåg typ det nya stället där man träffar folk? Typ, tåg och tågstationer? Och ifall det är så.. betyder det att vi har blivit så upptagna att vi inte ens klarar av att leta singlar förutom när vi är på väg till/från jobbet/skolan? :P Jag menar, jag hade en ganska stark reaktion på första killen som tog kontakten med mig när jag va på väg till skolan.. men sedan kom den andre, sedan den tredje och till slut så orkar jag helt enkelt inte få någon reaktion längre. snacka om läskigt..

vet inte heller vad jag föredrar, för oavsett vad så har jag glömt hur de såg ut! om det är när de åker tåget är jag så trött att jag knappt ens orkar titta, och speciellt inte att registrera om jag gillar vad som är framför mig, men om det är när jag är ute och festar tycker man, i alla fall jag, att alla är sjukt snygga och sedan på grund av hög alkoholhalt så glömmer man ändå hur de såg ut nästa dag..


så vad tycker ni är bäst?

Ny start på livet

Ny hemstad, ny skola, nya vänner, nya prioriteringar, nya mål. Allting var helt enkelt nytt för två månader sen och jag visste helt enkelt inte hur jag skulle ta det. Så det första jag gjorde var att sluta äta en vecka innan jag började skolan, great choice? Nej, kanske inte. Men samtidigt som jag slutade äta höll jag också på att måla mitt nuvarande sovrum/vardagsrum till det antagligen mysigaste rummet i världshistorien (i alla fall enligt mig), jag började sedan på skolan och jag träffade underbara vänner på en gång och helt plötsligt så såg jag vart mitt liv förde mig.

Den förde mig dit som mitt gamla liv aldrig skulle ha fört mig på grund av människor som höll mig tillbaka, och jag är många erfarenheter rikare. Mitt självförtroende steg lika snabbt som en raket, jag delade samma mål och drömmar som mina nya vänner, jag har kommit flera av mina gamla vänner närmare, jag har blivit av med energislösare, festat på de underbaraste sätt och helt enkelt levt livet.

Men för några veckor sedan ända fram tills nu så har jag förstått att det fortfarande står flera frågetecken ouppklarade ifrån mitt gamla liv kvar och jag blir frustrerad, speciellt när så många människor på ett eller annat sätt vill påpeka dessa frågorna, det kan vara att de frågar rätt ut eller att de håller viktiga saker borta från mig, antagligen för att de tror att de skyddar mig genom att göra detta. Jag älskar dem för att de gör på det sättet, men de har antagligen inte förstått hur stark jag är och inte heller att jag faktiskt vill gräva ner dessa frågorna djupare än till jordens mittpunkt.

Min nya start på livet skakades om lite, men på grund av trofasta vänner och familj så blev jag inte omkullkastad,  jag står fortfarande. Mina erfarenheter har blivit mer och jag har förstått att det här med att man blir starkare av motgångar faktiskt stämmer.

Med den här nya bloggen så kör jag en ny kickstart och ska skriva om alla de nya roliga händelserna som händer, och vi får se helt enkelt hur länge jag orkar med det.. jag har försökt med en blogg innan och det var helt enkelt inte min grej, men ska ändå bli kul att se! Reflektioner är great, kommer bli mer av det.

Jag tackar i alla fall alla vänner som på ett eller annat sätt hållt mig kvar i verkligheten de här två senaste månaderna, och antagligen får ni fortsätta med det fast på ett helt annat sätt. Festande i massor kan göra att jag blir lite borta av mig, både under och efter de kvällarna.
but you know me, never too much, även om jag ramlade sist jag festade ;)

ses!


Nyare inlägg
RSS 2.0