hopedreamlive

.. vet inte om jag vågar hoppas på att helvetesperioden är över, men har inte sådana enorma plågor som jag haft innan. Jag är ledsen att ni ska behöva läsa mina egoistiska meddelanden på bloggen men jag behövde lite sympati, haha! I onsdags började det, jag kunde inte andas när jag jobbade. Fick stundtals panik men höll ut till slutet av passet.. Trodde i min vilda fantasi att jag skulle kunna jobba dagen efter, vilket gjorde att jag klockan 17 blev tvingad av mina kära föräldrar att ringa in och sjukanmäla mig.. Annars hade jag jobbat i 39 graders feber, märkte jag på termometern dagen efter.. Jag har inte haft feber på tio år, jag hade glömt vad feber var. Denna feber, jag hoppas det går minst tio år till innan jag får uppleva det igen. Svimattacker, yrande, ont i hela kroppen, inte vetat om jag sovit eller varit vaken. Och i princip hoppats på att dö, jag hade tydligen frågat mamma igår om jag var i helvetet. Jag förstår inte hur mamma klarar av att få feber så ofta, hon är en stark kvinna! :) Och hon har också tagit hand om mig hela denna perioden, tack älskade mamma! Nu är det nog min tur att ta hand om henne för hon verkar ha fått den skiten som jag hade... jag skulle ha stannat hemma hos mig själv! :(