hopedreamlive

Under kvällen idag firade vi Linn. Det var en trevlig stund med många olika intressanta samtalsämnen. En av dem kunde jag inte släppa då det just nu på ett eller annat sätt är aktuellt och jag har därför så många synpunkter på det hela.

Vi diskuterade att så många av våra vänner flyttat ihop, skaffat barn och förlovat sig. I ett tidigare blogginlägg har jag redan skrivit ut mina tankar och de har inte ändrats. Jag beundrar faktiskt dem som hoppar in i sitt vågspel, men om jag tänker på mig själv förstår jag inte hur de ens vågar. Är det jag som är omogen? När är det egentligen meningen att man ska göra alla dessa sakerna? Så fort någon påpekar detta för mig får jag, som sagt innan, grått hår och "vad i hela friden menar ni med barn? jag vill leva mitt liv innan jag lever mitt barns liv". Och om det är någon av oss syskon som inte kommer skaffa barn är det säkerligen jag.

Tyder det på omogenhet? Eller är jag kanske så mogen att jag förstår att jag, vid det här skedet, inte har varken ork, lust eller kapital för att kunna investera i varken det ena eller det andra. Och kan det vara därför jag också försöker hitta en partner i den som jag vet inte heller kan skaffa detta med mig (en som är yngre och en som är livrädd för seriösa förhållanden). Förmodligen. När man även tänker på de personer som jag är intresserad av (ett förhållande som redan är dödfött, en där människan är player nr1, en jag aldrig kommer våga berätta för och en som bor i stockholm). Vaddå jag försöker hitta de mest hopplösa fallen? Det kan bero på att jag är ännu mer hopplös. Jag är som sagt inte redo för att riktigt förhållande. Ja, jag kan vara kär, det är jag redan. Men att behöva bo i samma boende, dela pengar eller till och med behöva ta hand om ett barn med personen gör att jag hellre vill skjuta mig (det låter drastiskt men jag vet inte om jag överdriver, tror inte det.)

Herregud. Den människan som påstår att jag vill dessa sakerna känner inte mig. Jag blir rädd bara av att drömma dessa saker (hände inte för så längesedan och jag tyckte det var en mardröm). Undrar egentligen om det kommer komma någon som ändrar mina åsikter.
Jag kan ju alltid påstå att den killen som gör det borde vara den rätte för mig, haha.

Av en liter vin? skulle inte tro det. När jag pratade med Johanna igår (verkar ha blivit en vana) i telefon tvingade hon ut mig. Och hon kan ha rätt i att det är roligare att gå ut och träffa människor än sitta hos Simba. Så det blev att jag gick ut ändå. När vi kommer till hennes stuga ger hennes föräldrar mig en liter vin i en box och säger "varsågod". Tack tack. Johanna kör så det är jag själv som ska dricka upp den. Sedan drar hon med mig tll en fest med bara nya människor, men jag tyckte om dem allihop.

Den ena killen där hade en vattenpipa, och såklart är jag på! Efter ett bloss blev jag snurrig, inte konstigt då människan hade lagt i Pepsi, det var en sockerkick som heter duga. Och när jag väl började kunde jag inte sluta, vilket slutade i (typiskt mig, socker och fett är inte mina kamrater) feltändning.

Är inte riktigt säker på vilken av dem som gav mig huvudvärk. Men en ganska lätt huvudvärk har jag.

Nu blir det att diska, ta hand om simba och göra iordning mig för ikväll :)

PEPP!

den som uppfann Keso har gjort många människor lyckliga, däribland jag. Det är gott naturellt, blandat med något annat. Man kan baka med det och kan till och med ha det i köttfärssås.

Dessutom är det nyttigt. Vad kan man mer begära av en mjölkprodukt?

Ta ett sabbatsår eller inte? Jag funderar över möjligheten att istället jobba för att få ihop lite pengar, kan vara en bra idé. Jag kan ju alltid gå tillbaka till plugget, och jag känner nu att jag har flera goda möjligheter till bra jobb.

dessutom kan jag kombinera jobben med mina halvfartskurser jag har lagt till i min studieplan och jag är redan garanterad en plats i en av kurserna; Grekiskan. Är säker på att jag även kommer komma in på kursen i Polska och även kursen i Livsstil och hälsa.

Pappa tycker det är en bra idé, undrar vad mamma tycker?

Blä på tankar jag egentligen inte vill ha men som jag vet egentligen är bäst för mig.

Cypern i September
Egypten i December

... ingen av dessa platserna har jag varit på innan och jag är riktigt exalterad över vetskapen om att jag faktiskt ska få besöka båda dessa.
Cypern mest för fest (jag kanske dock åker iväg på en lite mer kulturell utflykt vad änb Isa säger)
Egypten med allt vad det innebär, men jag tänker inte ha för stora förhoppningar om pyramiderna då jag har hört att det inte ska vara storslaget, men häftigt är det ändå!

Kan man planera för mycket? Jag tror säkert det.. men det stoppar mig inte ifrån att fortsätta planera både det ena och det andra. Och nu har jag två höjdpunkter detta året att planera,
- Mikas 20-årsfest
- Resan till Cypern med Isabella

Och jag lovar, båda två kommer bli oförglömliga. Mikas födelsedagsfest är redan igång och kommer bli hur grym som helst. Resan till Cypern blev bestämd idag, vi ville åka någonstans där man festar + är varmt.. Cypern, som är varmast av länderna i September, låter ganska självklart då ^^

αντίο

In a moment of time,
feels like an eternity.
The search of togetherness,
two hearts pounding.
A moment of time,
the found of love.

© Angelica Jensen