När människan känner ett hot..

.. här sitter jag, en 19-årig kvinna som med inga som helst medel kan göra någonting förutom att skriva på en protestlista mot vad som helt enkelt är fel. Jag vet inte hur och jag vet inte varför regeringen bestämde sig för att döda 27 vargar i Sverige när det inte finns mer än 200 000 vargar i hela världen men på något sätt tyckte de att detta sättet var det rätta.

I världen finns det nu ca 6,8 miljarder människor ( http://www.worldometers.info/se/ ) och vi kallar oss alla för civiliserade. Men av någon anledning så gör vi på samma sätt som vi gjorde för ett antal tusen år sedan när ett hot utifrån råkar rämna lite av den tryggheten som vi ser som en självklarhet i vår värld. Vi springer ut med våra vapen för att döda första bästa som råkar närma sig vårt revir, en instinkt som jag kan likna med vakthundar, men vi har ju såklart också en alfahanne (i detta fall ett antal stycken) som vi måste lyda med minsta vink. Och det lyckades den här flocken göra, men vi satt förväntansfulla och väntade på en sak som är ett faktum. Vår alfahanne gav oss till slut tillstånd i form av en licensjakt mot vargar att döda det okända och sedan började hysterin. 12 000 registrerade sig hos Naturvårdsverket för att kunna springa iväg med sina vapen, men hur kan man veta att antalet jägare inte var två eller tre gånger så många?

12 000 jägare för att döda 27 vargar är en ironi så svart så att inte ens beckmörkt är det rätta ordet för det. 12 000 oorganiserade jägare springer omkring i skogarna för att döda vargar, och människor undrar sig varför fler vargar än 27 stycken dog? Jag undrar mer hur det kan finnas vargar kvar i Sverige.

Jag har ingenting emot jägare i allmänhet, de får gärna skjuta djur för mat. Men att döda ett djur för en päls och som det bara finns 1 per 34 000 människor på i världen gör att jag blir lite småsur.

Jag satt och läste en artikel som jag tyckte var väldigt intressant, kanske något att tänka på i framtiden?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/lenamellin/article6381963.ab

Angelica Jensen

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0