Inte tillräckligt lockad..

.. okej, ja jag har vissa problem med förhållandebiten. Att jag nu, i detta skede av mitt liv, skulle vilja ha en partner, bo tillsammans, skaffa många söta barn och hund och katt gör att jag blir gråhårig. Okej, nu överdriver jag till max men eftersom jag alltid har sett allvarligt på förhållanden skulle jag känna mig som en hycklare om jag inte gav allt i mitt eget förhållande med Mr vem det nu är.

När även alla runt omkring mig gör slut med sina pojkvänner (fyra nära tjejkompisar har gjort slut med sina pojkvänner i loppet av en vecka) just i detta ögonblicket gör även det att jag gärna hade krypit ihop i ett skal och aldrig kommit ut igen. Vad finns det för mening med att ha ett förhållande när man gör slut och allt som har hänt i ett förhållande ska glömmas, grävas djupt ner i sanden och aldrig snackas om mer igen? Jag antar att det har med det här "allt eller inget" att göra. Som om det skulle göra saken bättre, är man inte tvungen till att hitta just rätt person då innan man vågar gå in i ett sådant krig mot ens rättigheter till kärlek? Jag vet faktiskt inte.. det känns som om jag är den enda personen på denna jorden som gör det då jag väntar och väntar och väntar tills jag inte orkar vänta och mina ögon blir blinda för varje potentiell kille som finns där ute. Så det kanske har med mig att göra? Förmodligen då jag redan erkänt för mig själv och alla andra att jag är en väldigt komplicerad person.

Men i och för sig behöver detta inte vara så sjukt komplicerat som jag vill se det, det är väll bara det att jag inte har träffat en kille som jag faktiskt kan känna att han är "den rätte" som jag så löjligt kan kalla honom för. Jag kanske inte har träffat en kille som jag skulle gå "all in", satsa allt och hoppas på att jag verkligen gjorde det rätta, visst har jag mina tankar hos vissa personer men då jag i princip aldrig träffar någon av dem kan jag ju inte heller påstå att jag vet om jag är lockad av hela det livet, även om vissa delar lockar mig mer än jag vill påstå. Jag hade gärna spenderat en hel dag i sängen medan jag tillsammans med någon tittar på film, men jag gör det inte med vem som helst.

En förvirrad Angelica ger bara mer förvirrade tankar, jag tror jag ska sluta upp med detta och koncentrera mig på pluggandet istället. After all är ju märkeridentitet och våra konsumtionsmönster ganska intressanta ^^

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0