hopedreamlive

Okej, så här är det. Jag älskar min nya skola, det är skönt att vara så självständig som jag är nu när jag går på universitetet. Mina.. ehm, föreläsare (kan knappt kalla dem för lärare) är sjukt bra and i like it! Finns inget bättre än att sitta på vissas föreläsningar, cause they know how to talk, men tyvärr har nu ett problem uppstått. Eller nja, en problemsföreläsare rättare sagt, och det såklart med en problemkurs.. ekonomi, inte riktigt min grej. så jag biter ihop! Men det är svårt med en professor som gillar att höra sig själv snacka..

Han tycker till och med om att snacka så mycket att han missar sitt lilla fel på powerpointen..
Offentlig konsumtion: 759
Varav statlig 207
Kommunal 559

Jag trodde att det blev 766?.. jag kanske måste lära mig att räkna?

Dessutom är problemet med dessa "jag älskar min röst"-typerna att de helt enkelt inte tittar om personerna de föreläser för ens tittar på dem. Jag menar att han som vi hade nu, som faktiskt har samma namn som min pappa, inte tittade åt vårt håll en gång utan stod och tittade snett uppåt hela tiden.. han måste ha varit väldigt intresserad av de stackarna? Medan jag satt där och väntade på att få lite uppmärksamhet.. but that never happened.. Så jag började helt enkelt att rita fotbollar, hjärtan, gubbar, ögon, katter och smileysar i mitt häfte.. och en vän hjälpte mig såklart!

Men men, det är bara att bita ihop! Om man sitter och klagar och tycker att det är jobbigt blir det ännu värre. Det är bara att försöka se det som roligt, ohyes!

Men jag saknar min favorit ändå.. come back to us!