love . . .

Jag känner många människor som är skeptiska till begreppet kärlek och vad det kan göra. De tror inte på att två människor kan vara nära varandra själsligt. Jag har aldrig tvivlat på kärlek, kanske för att jag själv har upplevt vad kärlek är men också för att det är något som alltid har funnits runt omkring mig i alla mina år. Det finns två personer som jag i detta blogginlägg vill framhäva, för när jag tänker på kärlek är det dem jag tänker på först. Det är de två som genom sin kärlek till varandra har skapat mig, jag är ett bevis på deras kärlek. Mina föräldrar, två personer som kanske inte alltid det skrivs om men som alltid finns i mina tankar, de finns alltid i mitt medvetande och kommer alltid att göra. Idag firar dessa två tjugo år som gifta, det är inte så illa. Några månader och sen kommer jag, den skrikande bebisen in i deras liv och även mina syskons. Genom deras solskensrika stunder och genom deras bråk har jag varit med, jag och mina syskon att tillägga. Vi har genom dem observerat vad kärlek är och utan dem hade jag förmodligen varit väldigt vilsen.

 

Som barn tittade jag väldigt mycket på disneyfilmer, och jag var helt säker på att kärlek var som i dessa filmer. ”Och de levde lyckliga i alla sina dagar” säger de i filmerna, kanske en förvrängd del av sanningen. Kanske finns det många människor ute i världen som inte har hittat sin kärlek eftersom de letar efter den perfekte, så som det ska vara i disneyfilmer. Mina föräldrar påminner lite om en disneyfilm, de älskar varandra. Men det en disneyfilm missar är poängen med kärlek. Det är inte kyssarna, inte blickarna och inte hur hjälteaktig man är när ens kära är i knipa. Det är hur de två som älskar varandra kompromissar. Hur de kommer på lösningar på problemet ”jag gillar den här lampan men det gör inte min älskade”. Och hur de efter ett bråk har kommit på lösningen på problemet. Klart så ska kyssarna vara med, men det är vid bråken som kärleken verkligen visar sig, ska jag hålla kvar vid honom/henne även om vi inte har samma åsikter? Om du klarar av att leva med en person som inte har samma meningar som dig och som gör att du kanske ibland till och med ändrar åsikten om en viktig ståndpunkt (jag pratar inte om ändrande av musiksmak), det är då du vet att du är kär. Det jag skriver nu är något som mina föräldrar har visat mig, de har lärt mig detta och det är en kunskap som är väldigt viktig att bära med sig resten av livet.

 

Detta blogginlägg är en dedicering till två människor som älskar varandra på detta sätt. När jag tänker på kärlek så har jag en mycket klar bild framför mig som gör att jag kommer leta efter samma känsla. Bilden av tillgivenhet, renhet och trohet är väldigt stark, men också att inte blunda för några motgångar utan stå tillsammans som en klippa. Det har mina föräldrar gjort i tjugo år och jag är stolt över dem.

 

Vissa jag känner ser på kärlek med skeptisk blick, jag ser på begreppet med förväntan för att själv vara med om det någon gång.

 

With love,

Angelica


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0