Du äger mitt hjärta
Jag vet inte riktigt om jag kan kalla detta för en blogg, det är mer.. ja, jag vet inte. Men blogg har jag för mig att man ska skriva i mer än varannan månad...
Nu till viktigare saker, som ni märker så kan det hända att jag inte skriver på månader, dessutom kan det också hända att jag helt plötsligt kommer med något helt nytt som kanske borde ha diskuterats lite här i alla fall. Och än en gång har jag lyckats med att inte uppdatera något.. och denna gången om den underbara människan jag träffat.
Vi träffades redan i april, och har under dessa månaderna, i princip, träffats varje dag. Och om vi inte träffas varje dag blir jag nästan tokig av längtan. Jag känner mig rätt löjligt, men kan faktiskt inte hjälpa det så folket runt omkring får sitta och stirra på en Angelica som ser löjligare ut än vad hon någonsin gjort innan... Att hon ser så löjlig ut kan väll i sitt försvar bero på att hon aldrig känt så här innan.
Vi passar varandra utmärkt!
Han gillar att kittlas, jag är väldigt kittlig (och hatar detta faktum)..
Jag älskar stark mat! Han tror stark mat är lite mer svartpeppar ^^
Han är en van löpare och ville ut och springa med mig på en tur.. jag hade helst av allt sprungit på en öde ö så ingen kan se mig. :D
Jag älskar att gulla med honom och göra en massa konstiga ljud (vi jensenflickor är duktiga på det..) och jag vet inte riktigt vad det betyder man han glor skit varje gång på mig när jag gör det ;)
Nej, men skämt åsiodo, vi passar varandra som handen i handsken och än så länge har han kommit bra överens med både familj, vänner och jobbarkamrater. Visserligen borde han få träffa Mika lite mer än han gjort ;)
Dessutom har min kära vän Robin varit hemma och haft 20-årsfest, jag har nog inte insett hur mycket jag saknat honom förrän jag fick krama honom igen. Och när han åker tillbaka till New York kommer han inte komma tillbaka förrän i december... usch :(
Adios, hasta luego
Nu till viktigare saker, som ni märker så kan det hända att jag inte skriver på månader, dessutom kan det också hända att jag helt plötsligt kommer med något helt nytt som kanske borde ha diskuterats lite här i alla fall. Och än en gång har jag lyckats med att inte uppdatera något.. och denna gången om den underbara människan jag träffat.
Vi träffades redan i april, och har under dessa månaderna, i princip, träffats varje dag. Och om vi inte träffas varje dag blir jag nästan tokig av längtan. Jag känner mig rätt löjligt, men kan faktiskt inte hjälpa det så folket runt omkring får sitta och stirra på en Angelica som ser löjligare ut än vad hon någonsin gjort innan... Att hon ser så löjlig ut kan väll i sitt försvar bero på att hon aldrig känt så här innan.
Vi passar varandra utmärkt!
Han gillar att kittlas, jag är väldigt kittlig (och hatar detta faktum)..
Jag älskar stark mat! Han tror stark mat är lite mer svartpeppar ^^
Han är en van löpare och ville ut och springa med mig på en tur.. jag hade helst av allt sprungit på en öde ö så ingen kan se mig. :D
Jag älskar att gulla med honom och göra en massa konstiga ljud (vi jensenflickor är duktiga på det..) och jag vet inte riktigt vad det betyder man han glor skit varje gång på mig när jag gör det ;)
Nej, men skämt åsiodo, vi passar varandra som handen i handsken och än så länge har han kommit bra överens med både familj, vänner och jobbarkamrater. Visserligen borde han få träffa Mika lite mer än han gjort ;)
Dessutom har min kära vän Robin varit hemma och haft 20-årsfest, jag har nog inte insett hur mycket jag saknat honom förrän jag fick krama honom igen. Och när han åker tillbaka till New York kommer han inte komma tillbaka förrän i december... usch :(
Adios, hasta luego
