Det här med sång..
Igår så jobbade jag ett Simrishamnspass, vilket betydde att jag var hemma hos mina föräldrar i Ystad först. Och dessutom kom även min bror och hans familj på besök. Så otroligt mysiga ungar är de och det är underbart att få sitta och mysa lite med dem.
När vi allt som allt sitter där och småpratar så börjar jag nynna lite på "My heart will go on" för den låten hade av någon oförklarlig anledning fastnat i mitt huvud. När jag som bäst sitter där och nynnar i min egen lilla värld väcker min bror upp mig med frågan:
"Jaha Angelica, när ska du börja med allvar när det gäller sången?"
jag tittar väldigt lätt oförstående på honom och undrar om han har slagit i huvudet någonstans.. Skåpsluckan i köket brukar vara den som ger mest ont.. han ser detta och säger:
"Ja, jag undrar för annars kommer jag tvinga dig. Jag kommer ihåg när du sjöng Det vackraste på Tindras dop.. då började både Camillas faster och farmor gråta.. och Natasha"
Jag tänkte komma med en väldigt lätt sarkastisk kommentar om att de säkert grät för de inte visste vad de skulle göra med oljudet men lät bli, kan vara bäst för jag vet att min bror annars skulle bära upp mig som om jag var en fjäder och springa runt med mig överallt.. ungefär som han brukar göra då han ska bevisa att det är han som har rätt.
Därefter har jag suttit och funderat på det mycket.. De folk som känner mig har väll vid något tillfälle fått höra mig sjunga någon liten trudelutt, men mer är det inte. Det finns ju såklart en anledning till varför jag aldrig skulle få för mig att satsa på något som har med sång att göra, det är helt enkelt för att jag inte kan sjunga inför publik. Jag ser mig ungefär som den där killen i Idol som hade en grymt bra röst men som behövde ha att Juryn i praktiken sjöng med honom för att han ens skulle våga sjunga ut en enda ton.
Synd är det, för att sången betyder mycket för mig och har på många sätt hjälpt mig igenom många svåra stunder. Och de som hört mig sjunga säger att jag sjunger bra (men med tanke på att personer som söker in till Idol har hört från folk att de sjunger grymt bra gör att jag känner mig lite kluven till att ens tro på det.)
Så därför fortsätter jag med sången hemma istället, där ingen hör mig. ;)
När vi allt som allt sitter där och småpratar så börjar jag nynna lite på "My heart will go on" för den låten hade av någon oförklarlig anledning fastnat i mitt huvud. När jag som bäst sitter där och nynnar i min egen lilla värld väcker min bror upp mig med frågan:
"Jaha Angelica, när ska du börja med allvar när det gäller sången?"
jag tittar väldigt lätt oförstående på honom och undrar om han har slagit i huvudet någonstans.. Skåpsluckan i köket brukar vara den som ger mest ont.. han ser detta och säger:
"Ja, jag undrar för annars kommer jag tvinga dig. Jag kommer ihåg när du sjöng Det vackraste på Tindras dop.. då började både Camillas faster och farmor gråta.. och Natasha"
Jag tänkte komma med en väldigt lätt sarkastisk kommentar om att de säkert grät för de inte visste vad de skulle göra med oljudet men lät bli, kan vara bäst för jag vet att min bror annars skulle bära upp mig som om jag var en fjäder och springa runt med mig överallt.. ungefär som han brukar göra då han ska bevisa att det är han som har rätt.
Därefter har jag suttit och funderat på det mycket.. De folk som känner mig har väll vid något tillfälle fått höra mig sjunga någon liten trudelutt, men mer är det inte. Det finns ju såklart en anledning till varför jag aldrig skulle få för mig att satsa på något som har med sång att göra, det är helt enkelt för att jag inte kan sjunga inför publik. Jag ser mig ungefär som den där killen i Idol som hade en grymt bra röst men som behövde ha att Juryn i praktiken sjöng med honom för att han ens skulle våga sjunga ut en enda ton.
Synd är det, för att sången betyder mycket för mig och har på många sätt hjälpt mig igenom många svåra stunder. Och de som hört mig sjunga säger att jag sjunger bra (men med tanke på att personer som söker in till Idol har hört från folk att de sjunger grymt bra gör att jag känner mig lite kluven till att ens tro på det.)
Så därför fortsätter jag med sången hemma istället, där ingen hör mig. ;)
Kommentarer
Trackback
