hopedreamlive

.. idag hade jag en tenta på kursen "Konsumtion, Identitet och Kommunikation" och vi studenten kallar den nätt och jämnt för KIK.

Genom hela denna kursen har mina tankar gått fram och tillbaka, jag har analyserat och funderat.. undrat hur vi egentligen fungerar som människor. Och främst av allt har jag funderat på ordet identitet. Jag vill gärna tro att jag har en identitet, jag är jag, mig själv och ingen annan kan ta det ifrån mig. Av någon anledning finns det ingen som har samma dialekt som mig (mest för att jag blandar tre stycken vilket gör det lite svårt att urskilja), antagligen finns det ingen som har exakt samma värderingar som mig och det finns ingen som kan tänka som mig. Vad vi än säger eller gör så är det våra tankar som gör oss unika, det tycker i alla fall jag. Jag vet själv inte hur många gånger jag hört mig själv skrika på personen jag är arg på (bara i mina tankar) men tagit det lugnt hur upprörd jag än är. Våra handlingar visar oss vad samhället och kulturen lärt oss men jag kan inte sluta uppfatta det som om identiteten är något hemligt.

Av forskare idag verkar det som om jag har dragit exakt fel slutsats, att det jag känner är helt fel då de flesta av dem verkar koncentrera sig på konsumtionen. Vad vi konsumerar är vi, det är viktigt att vi visar vilka vi är med vad vi köper. Jag har aldrig tänkt när jag övervägt att köpa ett plagg med "hmm, om jag köper den här, uppfattar de då min identitet rätt?"Visst om de går djupare ner kanske de kan skrapa på något, men hur tänker då jag när jag köper mina kläder? "Jag köper det här för jag vill inte ha någon identitet", det är ju inte direkt så att mina kläder är de mest färgstarkaste på denna jorden. Såklart finns det undantag mot vad jag beskriver, en självklar identitet som vi alla förknippar med kläder är ju såklart Lady Gaga men det är ju inte direkt så att alla står i garderoben och vänder ut och in på den bara för att de vill visa rätt sorts identitet.

Jag tycker också att det låter rätt så ihåligt, det låter väldigt utseendefixerat. Jag tror inte att mina kompisar, när de ser mig i nya kläder tänker "Jaha, är hon på det sättet nu?". Självklart kommer folk runt omkring mig som jag inte känner förknippa mig med det jag har på mig, om jag går runt med gucciskor, pradaväska och diorjacka är det ganska självklart att de lägger mig i ett fack "jasså hon har råd med det?" medan å andra sidan om jag går omkring smutsig med trasiga kläder (om det inte är meningen att det ska vara trasiga kläder) och rufsigt hår så säter de mig in i ett annat fack. Problematiseringen är att det inte är min identitet, min identitet är vem jag är, inte hur andra uppfattar mig.

Men det ligger också en problematisering i hur många som känner till mitt riktiga jag. Hur många tycker ni själva känner er? Jag har funderat ut och in efter en förklaring på det här för jag har själv haft ett långt samtal med den personen som borde känna mig bäst, mamma, om att jag faktiskt är väldigt sluten. Detta låter ganska löjligt för mina kompisar, kan jag tänka mig, då de alla vet hur öppen jag är om vissa saker. Ja, mig och vad som händer runt omkring mig är ganska uppenbart inte något hemligt, annars skulle jag inte haft en blogg. Men det är mina tankar jag inte delar med mig och som gör att personer som försöker tränga sig igenom känner en mur.

Min fråga är då, hur kan personer runt omkring en verkligen veta om din identitet är äkta?
Tänk på det kära läsare :)

Nu ska jag sova, måste upp tidigt imorgon eftersom jag ska till Göteborg.
ciao.

.. i en vecka har jag nu försökt rensa mitt förvaringsutrymme.. detta förvaringsutrymme ska innehålla kläder, skor, papper och även agera städskrubb.. Jag bestämde mig för att rensa när kartonger + julgran + städverktyg + skor + tvapparat och diverse saker låg i en hög så stor att mina 1,71 var litet. Det är sant, jag fick titta upp..

och då bestämde jag mig för att rasera högen.. och allting ligger vackert och prydligt i en massa högar runt om i lägenheten för att jag ska veta vad som var vad. Idag tog jag tag i klädhögen.. Jag kunde inte ens föreställa mig alla dessa kläder.. jag kunde inte föreställa mig att jag hade så grymt mycket kläder.. mest med tanke på att jag rensade för ett tag sedan och då slängde ut ca 5 pappåsar fyllda med kläder.. problemet kvarstår, min garderob räcker inte till alla kläder. Jag ska på nu det effektivast bästa sätt försöka få in mer kläder i min garderob än vad den har plats till. Att jag dessutom har en stor säck med kläder som ska tvättas gör inte saken bättre.. hur ska allt få plats?

Dessutom ska pappa komma med ett efterlängtat köksbord idag.. han kommer dö när han ser min lägenhet.. mest eftersom att han  berömt mig för hur fint jag har det.. Men som sagt, det börjar bli ok.

Men vart ska jag nu ta vägen med alla skor?

Att köpa en extra garderob kanske är något att överväga? En dubbelt så stor?

.. vi i projektgruppen har arbetat så mycket med vårt arbete att vi börjat jämföra vanligt liv med studierna.

- Vad är alternativkostanden på att välja en kille framför en annan? Hur mycket kostar det och är det verkligen värt det?
- Vi är en gemeinshaft!
- Ska vi ta "a la carte" idag?


För några dagar sedan träffade jag en vän som ville berätta för mig lite "skvaller" som denne berättade. Jag klargjorde att jag inte ville veta men fick reda på det ändå... av någon anledning, kanske att personen trodde jag skulle må bättre av det? Jag vet inte men fick i alla fall reda på det.
Det personen berättade för mig är löjligt och inte alls relevant för mig att få reda på men jag har ändå funderat på det av flera olika anledningar.

Det personen berättade för mig är inte relevant för mig men kan onödigtvis förstöra ett förhållande.. eftersom jag själv varit med om exakt samma sak kan jag bara klargöra att jag är så trött på allt "skvaller" som bara är helt onödiga lögner.. med det klargjort ska jag fortsätta med mitt eget liv ^^

Öppet hus på Campus Helsingborg imorgon :)

.. så lät det när en av mina vänner i Helsingborg fick se att jag hade en blogg. Jag tänkte väll att jag kanske kunde hålla med men började sedan småskratta för mig själv, hur ambitös är jag egentligen när skriver på min blogg så sällan som jag bara kan?

Det är universitetet som stjäl den mesta av min tid men man ska nog inte heller förakta mina vänner, min familj eller min pojkvän. På något sätt lyckas de alla göra att jag inte ens orkar titta på min blogg, speciellt inte försöka skriva något vettigt. Jag försöker så ofta som möjligt skriva något intressant och inte bara om vad jag äter till frukost, något som jag inte tror att någon är särskilt intresserad av (kanske en av mina vänner, hon är min största följeslagare på min blogg, tror jag i alla fall, och håller koll på "allt som jag skriver här")..

Detta resulterar i en massa onödiga tips om olika saker och sedan ett par korta inlägg om något som hänt och ett intressant inlägg varannan månad.

Viktiga saker som hänt i mitt liv som jag inte dragit upp på bloggen?

Jag har blivit faster till en flicka vid namn Nova. Jag har tyvärr inte träffat henne än eftersom ambitiösa jag inte ens har tid till att åka in till Simrishamn, jag skäms. Jag får åka dit snart. Jag kan däremot våga klämma in att jag köpte ett jättegulligt gosedjur till henne när jag var i England, men hon har bara inte fått det ännu.

Jag har, med små antydningar på min blogg, träffat världens finaste kille. Han är förmodligen den största anledningen till att bloggen blivit åsidosatt då jag innan faktiskt kunde slinka in ett eller annat viktigt inlägg. Vi träffades på Max efter att Bar á Bar haft sitt Grand Reopening då han satt med en av mina tjejkompisar och deras gemensamma vän, ganska så otippat men ändå väldigt härligt.

Jag ska vara fadder för en grupp med nollor som kommer till nästa termin på Campus Helsingborg, jag ska verkligen se till att de får en sjukt bra nollning! Det ska bli så extremt roligt!

Jag har inte haft någon fritid alls, men för första gången på länge tycker jag att det är skönt. I ett antal dagar nu har jag antingen pluggat hemma eller i helsingborg, jag har städat, lagat mat och skött andra viktiga saker med poängterat viktiga saker!

Det känns bra, jag är lycklig. Jag har äntligen hittat hem, och det är ganska roligt att malmö faktiskt också känns som hem nu, det är inte bara min second-bostad utan ett ställe där jag finner ro..

Imorgon är sista taget med vårt projektarbete. Vi har varit väldigt ambitiösa, använt extremt många olika skriftliga källor med utgångspunkt i varumärken, marknadsföring och liknande. Och jag tror vår frågeställning
"Hur konstruerar Ving sina konsumenter" faktiskt kan analyseras och bli besvarad ^^ Det känns bra.

.. doesn't it?

När jag precis hade börjat i åttan (detta känns som evigheter sedan) började jag också medverka i en teatergrupp. De två första personerna jag lärde känna där skulle också vara de två personer som jag skulle vara vän med längst (vi är fortfarande vänner). Den ena var en tjej och den andra var en kille. I början träffades vi bara under teatern men när det väl kom till sommaren så träffades vi praktiskt taget varje dag. Det var sommaren -05, jag kan inte förstå att det snart är fem år sedan.. jag till och med skräms lite av denna fakta. Vi var ute till sent på natten, åt glass på mackedonkan, cyklade rundor och gick runt över hela Ystad.

Jag slutade i teatergruppen, det gjorde även killen inte så långt efter. Men mina båda vänner håller fortfarande på med teater och musikaler, det gör inte jag. De har båda två gått på gymnasium som inriktar sig på musikal och de är båda två enormt duktiga talanger, de har båda bevisat det för mig för så länge sedan och jag älskar att se dem båda på scen.

Men min historia är egentligen inriktad på killen, snart ska han flytta till New York och börja plugga på USA:s finaste musikalakademi. Han kommer bli stor, jag såg det igår. Det är helt otroligt att personen jag kände för så länge sedan, som spelade ett lejon i sin första pjäs i vår teatergrupp, har utvecklats så snabbt. Och ännu värre är att jag inte kan förstå att han ska flytta så långt bort, han kommer vara saknad.

Pjäsen jag såg hette The Wiz, och är en nytolkning av Trollkarlen från Oz. Pjäsen är gjord på 70-talet och orginalartist var exempelvis Diana Ross och Michal Jackson. Ska köpa filmen och se den :)
I alla fall var Lunds dans och musikalgymnaiusms tolkning helt underbar och dansnumrerna helt enastående!





Enjoy :)

.. många händelser sen jag skrev sist.

Tentaplugget är klart, gjorde två tentor förra veckan vilket resulterade i en mycket trött Angelica, var trött ända tills igår men eftersom jag sov i tolv timmar denna natten har jag till slut klättrat upp från "svarta ringar runt ögonen"-perioden. Jag kan tänka mig att den första tentan av någon anledning inte gick lika bra som den därefter, borde vara tvärtom men så är det visst inte.

I lördags hade jag fest, jag hade jätteroligt. I alla fall tills jag drack för mycket, tvingade mig själv att spy upp det (om jag inte gjort detta hade allt tentapluggande gjort att jag däckat på kökets golv), blev nykter, fick reda på att flera personer kände sig utanför och jag fick alldeles för mycket ansvar. Allt detta gjorde att jag va både arg och ledsen vilket resulterade i att en mycket nära vän trodde jag va arg på henne (och det var baserat på bra grund då jag råkade skälla ut henne) fastän det var hela situationen jag inte klarade av.
Men även om jag råkade förstöra kvällen ganska totalt (trots att Kristian tror att det var han som förstörde den kan jag nog inte hålla med) så tackar jag i alla fall alla delaktiga.

I måndags träffade jag Olly. Vi gick till havet, snackade, såg en grymt härlig film vid namn "Why did I get married", bakade och sjöng. Eftersom jag saknat henne rejält var det riktigt roligt och jag hoppas att träffa henne mer än varannan månad från och med nu.

Igår träffade jag sis och hade jätteroligt. Vi åt på Store Thor, det var lax och en riktigt god sådan. Försökte få henne att flirta litegrann med en jättesöt kille där inne men det ville inte hon, tråkmåns. Vi såg en film, LA Gigolo och sedan drog jag mig till Kristian. Träffade hans vänner och hade trevligt. :)

i alla fall, ciao