Den himmelrika smaken..
.. klockan ringer, en ny dag. Jag går upp, tvättar av mig, tar på mig kläderna, brygger kaffe, bäddar sängen, sätter igång datorn, tittar ut och ser Lundavägen med alla dess bilar och därefter parken med snö.. känner ingenting.. sätter mig vid datorn, loggar in på alla hemsidor, tittar om jag fått något meddelande från CSN, och nej det har jag inte.. går iväg, häller upp en kopp kaffe och då vaknar jag.
Ibland har jag rätt roligt åt en av mina klasskompisar, han är helt galen i kaffe. Och en tjej har berättat att han har kaffe och liknande i sin byrålåda.. vilket gör att jag tycker det blir både roligt och intressant. Men sedan funderar jag på det, skulle JAG klara mig utan kaffe? Förmodligen skulle jag ha klarat mig för 1½ år sedan, men så läste jag om ämnet koffein som är bra för fettförbränning och började därför dricka denna ljuva dryck.
När jag va ca 9 år blev jag kär. Jag drack kaffe tillsammans med mina föräldrar och njöt av att dricka vuxendrycken. Mina vänner, syskon och kusiner drack saft eller te men jag var envis redan då och skulle vara lika vuxen som de äldre runt omkring mig. Att jag hade fem teskedar socker i början och mjölk brydde jag mig inte om, jag var vuxen ändå, så det så! Dock började sockret klistra sig fast på mina tänder (det kändes i alla fall så) så jag slutade med detta..
.. vid 11 års ålder åkte jag till USA, och då förstördes mitt kaffedrickande.. ni som har varit där och druckit kaffe vet varför. Amerikanerna vet inte hur man brygger kaffe! det är så svagt så det smakar något annat istället och hela fylligheten som kaffe går ut på misshandlas av de där tokarna. Nej, där slutade jag dricka kaffe..
och jag började inte dricka igen förrän för 1½ år sedan som sagt, men jag har hittat tillbaka till min älskade dryck, även om jag inte är lika fanatisk som andra. ;)Skål
Smaken är himmelsk, känslan ovanför denna jorden och kicken är himmelriket. Att jag tar kaffe på morgonen när jag vaknar kan ses som en rutin, men utan den skulle jag gå som en zombie resten av dagen.
Skål, kära vänner ;)
Ibland har jag rätt roligt åt en av mina klasskompisar, han är helt galen i kaffe. Och en tjej har berättat att han har kaffe och liknande i sin byrålåda.. vilket gör att jag tycker det blir både roligt och intressant. Men sedan funderar jag på det, skulle JAG klara mig utan kaffe? Förmodligen skulle jag ha klarat mig för 1½ år sedan, men så läste jag om ämnet koffein som är bra för fettförbränning och började därför dricka denna ljuva dryck.
När jag va ca 9 år blev jag kär. Jag drack kaffe tillsammans med mina föräldrar och njöt av att dricka vuxendrycken. Mina vänner, syskon och kusiner drack saft eller te men jag var envis redan då och skulle vara lika vuxen som de äldre runt omkring mig. Att jag hade fem teskedar socker i början och mjölk brydde jag mig inte om, jag var vuxen ändå, så det så! Dock började sockret klistra sig fast på mina tänder (det kändes i alla fall så) så jag slutade med detta..
.. vid 11 års ålder åkte jag till USA, och då förstördes mitt kaffedrickande.. ni som har varit där och druckit kaffe vet varför. Amerikanerna vet inte hur man brygger kaffe! det är så svagt så det smakar något annat istället och hela fylligheten som kaffe går ut på misshandlas av de där tokarna. Nej, där slutade jag dricka kaffe..
och jag började inte dricka igen förrän för 1½ år sedan som sagt, men jag har hittat tillbaka till min älskade dryck, även om jag inte är lika fanatisk som andra. ;)Skål
Smaken är himmelsk, känslan ovanför denna jorden och kicken är himmelriket. Att jag tar kaffe på morgonen när jag vaknar kan ses som en rutin, men utan den skulle jag gå som en zombie resten av dagen.
Skål, kära vänner ;)
Kommentarer
Trackback
