..

It's funny how feelings changes so fast.

Än en gång sitter jag här, än en gång förundras jag över att jag inte har så mycket att skriva om eftersom att mitt huvud alltid svämmar över av olika tankar..

I måndags kom jag hem från England.. men det var i Tisdags jag kom till skolan igen. eftersom jag sovit i högst tre timmar den natten och nästan dygnat natten innan var jag lite trött. Jag sov på tåget. Inte vilade, utan sov! Efter skolan sa en av mina klasskamrater som jag brukar ta tåget med att det inte gjorde något om jag tog snabbtåget, så jag gjorde det. Ni som åker från Helsingborg till Malmö vet också att snabbtåget åker till Köpenhamn/Helsingör. Jag hade haft lite medvetande vid Lund eftersom jag kommer ihåg när tåget sa "Nästa station är Lund, Lund, the next station is Lund".. Därefter kommer minnet av mig när jag tittar upp, ser att vi är på Malmöstation och det är en massa nya människor på tåget. Jag hör det pipande ljudet från tåget som säger att nu är det dags att åka, springer ut ifrån tåget och då stängs dörrarna. Jag hade inte varit glad om jag hade vaknat upp på öresundsbron, tänk att betala den avgiften för att man somnade på tåget.. ^^

Now we are even..

.. just ja! Englandsresan.

Fredagen
började med att Johanna kom till mig vid 10-tiden. Vi packade, pratade och åt. Jag hann också visa mina skills i sång, vet dock inte hur bra de skillsen är.. Johanna påstår att hon somnade för att jag sjöng så fint medan jag själv rycker på axlarna och tycker att det där är väll ingenting, jag kan hålla tonen.. so what? :P Vi åkte efter detta in till Kastrup.. checkade in och var sedan i taxfree-shopen. Där spenderade vi nästan all tid vi hade kvar med att leta upp vad vi skulle ha, det blev chips, vingummi, jägermeister, fyra cider och en norsk vodka som va så god att jag kunde dricka den utan att blanda något mer.. och därmed har jag hittat min favoritvodka, gott som fan! Flygresan i sig är lika underbar som alltid, när vi lyfter är en känsla så obeskrivligt härlig att jag gärna fått uppleva den varje gång. :D Väl inne på Gatwick letade vi upp vår väska gick till tåget och åkte till Clapham Junction där vi skulle möta upp tåget mot Salisbury.. Vi åkte sedan tåg i 1½ timme och väl framme springer jag och Johanna mot Louise som springer mot oss.. Hoochie-tjejerna träffas igen!
Vi går till vårt bed&breakfast, lämnar väskor och liknande, gör iordning oss och går sedan ut och går för att titta lite på Salisbury. En helt otroligt mysig stad som gör att jag bara ännu mer vill flytta till England. Det var inte människor ute men Louise förklarade detta med att alla går ut på lördagarna.

Lördagen började med alarmet, vi var lite trötta men upp kom vi. Vi gick ner för att äta frukost och jag och Johanna blev besvikna. Vi förväntade oss en stor buffé men där var bara mjölk, flingor, yoghurt och juice. Så vi gjorde det bästa av det och tog så mkt vi kunde.. men dottern till kvinnan som ägde stället kom in i rummet och hade med sig papper och penna "What would you like for breakfast".. Jag och Johanna satt som två kompletta idioter medan hon pekade på vår meny vi hade bredvid oss på bordet.. eftersom vi redan tagit så mkt av det andra bestämde vi oss för lite, det blev scrambled eggs, bacon, fried potatoes och toast. Denna stadiga frukosten gjorde att jag inte var hungrig på hela dagen..
Vi träffade Louise nere på stan, vi gick ner på marknaden där jag hittade underbart mkt smink.. vi fortsatte gå och jag märkte att mina fötter gjorde ont. Men det gjorde inget.. Vi gick runt nästan hela staden och kom in till Salisburys katedral (http://www.salisburycathedral.org.uk/index.php).. helt otroligt stor och enormt vacker katedral som jag är glad över att jag fått se.. :) Vi kom tillbaka till centrum, gick till ett fik och beställde en mellankaffe.. mellankaffet var enormt stor och det gillade jag! Men eftersom fiket var en italiensk kedja kan jag inte heller klaga på kaffet.. det var lika starkt som alltid ^^ Efter detta gick vi omkring i affärerna, och vi kom till en extremt härlig affär, Poundland. En affär där allting i affären kostar ett pund, helt otroliga priser! Det fanns allt och jag köpte till exempelt ett midjebälte där. ^^
Efter alla dessa strapatser splittras vi för att gå hem och göra ordning oss, jag och Johanna dricker medan vi sminkar oss och hade ganska roligt. Vi möter upp Louise, går hem till henne och har vår lilla förfest.. Louise dricker inte mycket medan jag och Johanna gör det.. vi går sedan ut och är allmänt borta, kommer till en bar och köper varsin öl. Jag och Johanna lämnar Luise och hennes vän Sandra för att dansa. Vi märker att killarna på detta stället är ganska uthungrade på tjejer som vågar dansa utmanande, de stod i en ring runt oss och tjejerna blev lite smått arga över att VI vågade sno alla killar från dem. En av tjejerna tog foton på oss när vi dansade vilket var ganska roligt. Vi kommer tillbaka ut, Louise och Sandra sitter och snackar med två killar. En av mina drickor står bakom en av killarna och tjejerna hade inta haft uppsikt över den och jag ville inte dricka den eftersom man aldrig visste vad som va i den. Louise drack den istället.. jag Och Johanna går för att dansa igen och när vi kommer tillbaka säger Louise att hon måste hem, hon hade spytt och mådde dåligt. Vi följer henne hem och när vi är tillbaka slår det mig, den hemska tanken på vad som varit i det glaset.. Men nu är jag, Johanna och Louise even, nu har vi alla varit så borta så de två andra av oss fått ta hand om en. ;)

Söndagen började med en klassisk engelsk frukost av scrambled eggs, bacon, sausage, beans, potatoes, tomatoes och toast. Vi åker till South Hampton för att shoppa och jag hittade många fynd. Mitt första möte med Primark var här och jag blev glatt överraskad. En helt underbar affär med så exeptionellt låga priser! Vi gick och åt på en fin italiensk restaurang och maten var suverän. Därefter åkte vi tillbaka till Salisbury och vårt bed&breakfast. Där tittade vi på film och hade allmänt mysigt.

Måndagen vaknade vi mycket tidigt på, vi träffade Louise och hämtade min Jägermeister hon haft hemma hos sig. Och därefter tog vi tåget till Waterloo, därefter Victoria station vilket gjorde att jag hamnade på en sightseeing som inkluderade parlamentet, Hyde Park och Big Ben, därefter åkte vi till Oxford Street, träffade Johannas vän Benoit och shoppade loss igen. Efter detta var hemresan ett faktum, väldigt ledsamt och jag visste att England skulle bli saknat..
... dock visste jag inte hur mycket förrän jag kom av planet i Danmark och det var minusgrader!! FY FAN säger jag, jag vill ha SOMMAR!!

Jag kommer flytta till England efter universitetet och jag är väldigt glad över denna tanken.

"Har ett förhållande"..

.. jag fick reaktioner på detta, i flertal och åter massor.. Men efter att människor såg vem som "var" min pojkvän fick jag otroligt mycket uppmärksamhet.. och nej, uppmärksamheten var INTE från mina vanliga vänner utan det kom från ett annat håll.. "vänta lite nu.. är din pojkvän ditt ex bästa kompis?"
Sure! Självklart att han är min pojkvän, vi har ju varit kära jättelänge.. hmm..

Vi kan säga att detta var ett experiment, för om jag ska vara ärlig är jag SJUKT trött på att vara den personen som alla av någon anledning ska tycka synd om. Skaffa något annat expar att snacka om, och sluta rita upp era egna imaginero-scener i huvudet! Nej, vi gjorde inte slut för att mitt ex "varit otrogen" (något som jag betvivlar så mycket att jag skrattar åt skämtet nuförtiden) och inte heller genom ett stort bråk. Vi hade varit tillsammans i flera år, det hade runnit ut i sanden, och så spännande var det uppbrottet.

I alla fall var experimentet intressant, reaktioner tolkas riktigt olika och det var skönt att vara "the bad guy" för en gångs skull. Hoppas ni haft roligt när ni tisslat och tasslat om det här, jag har själv haft ganska roligt när jag tittat på.

Men jag kan rekommendera att om ni vill ha lite spänning i vardagen kan ni ordna till det själva istället för att snacka om andra. Det här exparet satte punkt för länge sedan och det är sjukt irriterande att inte vissa andra kan det.

Nej, mitt förhållande med en viss person var helt enkelt ett skämt och en rolig grej, förlåt om vissa personer tog illa upp.. men allvarligt, hur seriöst trodde ni att det var?

Den himmelrika smaken..

.. klockan ringer, en ny dag. Jag går upp, tvättar av mig, tar på mig kläderna, brygger kaffe, bäddar sängen, sätter igång datorn, tittar ut och ser Lundavägen med alla dess bilar och därefter parken med snö.. känner ingenting.. sätter mig vid datorn, loggar in på alla hemsidor, tittar om jag fått något meddelande från CSN, och nej det har jag inte.. går iväg, häller upp en kopp kaffe och då vaknar jag.

Ibland har jag rätt roligt åt en av mina klasskompisar, han är helt galen i kaffe. Och en tjej har berättat att han har kaffe och liknande i sin byrålåda.. vilket gör att jag tycker det blir både roligt och intressant. Men sedan funderar jag på det, skulle JAG klara mig utan kaffe? Förmodligen skulle jag ha klarat mig för 1½ år sedan, men så läste jag om ämnet koffein som är bra för fettförbränning och började därför dricka denna ljuva dryck.

När jag va ca 9 år blev jag kär. Jag drack kaffe tillsammans med mina föräldrar och njöt av att dricka vuxendrycken. Mina vänner, syskon och kusiner drack saft eller te men jag var envis redan då och skulle vara lika vuxen som de äldre runt omkring mig. Att jag hade fem teskedar socker i början och mjölk brydde jag mig inte om, jag var vuxen ändå, så det så! Dock började sockret klistra sig fast på mina tänder (det kändes i alla fall så) så jag slutade med detta..
.. vid 11 års ålder åkte jag till USA, och då förstördes mitt kaffedrickande.. ni som har varit där och druckit kaffe vet varför. Amerikanerna vet inte hur man brygger kaffe! det är så svagt så det smakar något annat istället och hela fylligheten som kaffe går ut på misshandlas av de där tokarna. Nej, där slutade jag dricka kaffe..

och jag började inte dricka igen förrän för 1½ år sedan som sagt, men jag har hittat tillbaka till min älskade dryck, även om jag inte är lika fanatisk som andra. ;)Skål

Smaken är himmelsk, känslan ovanför denna jorden och kicken är himmelriket. Att jag tar kaffe på morgonen när jag vaknar kan ses som en rutin, men utan den skulle jag gå som en zombie resten av dagen.

Skål, kära vänner ;)

.....

...... personerna i min klass har fått sitt studielån och allting.. så vad är problemet?

- Jag har lämnat studieförsäkran (det finns med på CSN-s hemsida)
- Det är meningen att jag ska vara registrerad för jag lämnade mitt namn till kurskoordinatorn (detta står inte med på hemsidan..)

SÅ, nu vet vi att pengarna inte kommit för att jag helt enkelt inte är registrerad fast jag borde vara det.. HAPPY TIMES! (Y)

Min syster har opererat bort sin knuta idag så dagen spenderas med henne på sjukhuset i Lund såklart :)

Dagen efter....resa?

Det är bra när man inte får fram ett ord som man annars använder ett tjugotal gånger per dag och därför blir det helt fel..

"Sista minuten resa" blev i Angelicas värld "Dagen efter resa".. ja, så är det ibland i livet.. allting är lite efter ^^

Gamla goda diktskrivartider.. ;)

År 2005, under tiden som jag var som mest glad i att skriva dikter så skrev jag ett antal dikter. Så klart handlade de om kärlek, även om jag inte ens vid den tiden visste vad det var (dumma Angelica?), eller så gjorde jag det? Jag satt och tittade runt på en väldigt gammal sida och hittade denna helt plötsligt.. vilket gör det hela besynnerligt för mig, eftersom jag kommer ihåg när jag skrev den och att jag just då inte var varken upptagen, kär eller intresserad av någon. Måhända att jag nu tycker att lite småsaker kan ändras på den men jag lägger ändå upp den i sitt orginal, sådant kan vara trevligt att se också. ^^

I love you

I wonder sometimes,
do you understand why I am saying "I love you"?
I don't want you to see them as just words,
this is me thanking you for all the times you have been there.
That when I was in sorrow drowing in my own dark,
you came as a light and comforted my fears.
Even in the hardest times, you made me laugh.
I'm thanking you for bringing joy into my life,
for helping me see other pasts.
"I love you" is my way of thanking you,
for making me strong.
You made it possible for me to love another human being.
"I love you" is my way of giving it back,
giving you all the love you've been giving to me.
You gave me a meaning in the world of darkness,
now let me give it back.
Baby, I love you.

© 2005-12-23 Angelica Jensen

Dagens träningstips...

.. for some months ago, this video made my day :P



dock sjukligt bra övningar, kör på det!

Tränings- och mattips för dagen!

Denna dagen har jag köpt en pilatesboll och en träningsmatta. Eftersom jag själv vet om att jag älskar pilatesbollen med alla sätt man kan träna på den på så var det en bra investering. :) Om ni själva funderar på att köpa en sådan kan jag bara rekommendera den, ett helt underbart träningsverktyg som gör allting mycket lättare och skonsammare. Och om du redan har en pilatesboll ger jag dig här en sida med alla sorts övningar. Vissa som jag redan har kört och andra som jag kommer kolla upp så fort jag fått mina träningsredskap.

http://www.balansboll.nu/

Check it out!


Och idag har jag kört på väldigt strikt. Till frukost åt jag skinka (gasnska mycket), lite halvtorftligt men ändå mättande, med ett glas vatten.
Till lunch åt jag paprika och ett 10-minuters ägg. Ett glas citronvatten.
Middagen åt jag fläskkotlett med kokta morötter och sås. Två glas vatten
+ att jag druckit väldigt mycket kaffe och vatten utöver detta :P


Phew..

.. pustar ut, lutar mig tillbaka och ler brett. Jag känner den underbara harmonin av att ha fått någonting klart och spänningen till vart som komma skall. Seminarieuppgift 3 är klar, efter fyra dagar med konstant pluggande har vi åstadkommit ett resultat och nu längtar jag till nästa uppgifter och nästa kurs.

Shall I Compare Thee To A Summer's Day?

 

by William Shakespeare (1564-1616)

 

Shall I compare thee to a summer's day?
Thou art more lovely and more temperate.
Rough winds do shake the darling buds of May,
And summer's lease hath all too short a date.
Sometime too hot the eye of heaven shines,
And often is his gold complexion dimm'd;
And every fair from fair sometime declines,
By chance or nature's changing course untrimm'd;
But thy eternal summer shall not fade
Nor lose possession of that fair thou ow'st;
Nor shall Death brag thou wander'st in his shade,
When in eternal lines to time thou grow'st:
So long as men can breathe or eyes can see,
So long lives this, and this gives life to thee.


Too much thoughts..

... först vill jag bara tacka alla 7 personer från Ystad + Magnus från Lund som alla av någon anledning tyckte att jag skulle ut och festa just ikväll/inatt. Jag vet inte varför ni alla bestämde er för att idag var den rätta dagen för mig att festa med er men jag tyckte det var riktigt roligt och trevligt att höra ifrån er. :)
Däremot kunde jag helt enkelt inte missa den ironiska klangen från mitt egna huvud när jag berättade att just idag skulle jag plugga och även ha lite mysigt med min familj och titta på en trevlig film.
Men som ni alla vet, vi har all tid i världen att festa på! ;D

... idag har jag ju som sagt pluggat och åter igen pluggat. Jag har läst 14 sidor om Transporter inom affärsturism och 26 sidor från "hotellboken". Allting väldigt intressant och jag har redan börjat forma mina idéer för vad mitt examensarbete i trean ska handla om. Det märks att jag går turism, allting som är relaterat till det intresserar mig och jag känner mig väldigt hemmastadd på något sätt. Däremot kan jag, när jag ska arbeta med mina klasskamrater utanför skolan, kanske bli lite för hemmastadd? Att jag och de människor som är runt omkring mig delar exakt samma intressen är något jag inte har fått mycket utav innan och det märks nu. Just nu gör jag seminarieuppgifter tillsammans med Marco och av någon anledning så hamnar vi alltid in på sidospår och börjar prata om allt annat förutom vårt arbete, något som är både frustrerande och givande. Frustrerande för att vi egentligen inte har tid till dessa pratstunder och givande eftersom det känns som om jag har hittat rätt utbildning och det gör att jag trivs, enormt mycket. För att kunna klara detta hinder i form av samtal började vi med ett helt nytt system. Vi arbetar tillsammans men inte genom att träffas, nej, google docs är mer till för oss. Och det funkar riktigt bra!
Google docs, eller Google Documents, är ett program som gör att man kan dela en fil, ett dokument, tillsammans och som gör att vi kan redigera samtidigt, oavsett om han är i Ängelholm och jag i Malmö eller Ystad. Detta program gör det helt enkelt lättare än ifall man skulle behöva träffas varje gång man skulle arbeta. Jag rekommenderar detta hjälpmedel starkt för er på Lunds universitet!

... och såklart, som den löjliga människa jag är, sitter jag fortfarande och drömmer om att åka iväg på semester till de varmare länderna. Jag hittade en resa till Milano i augusti för 700 kronor tur och retur. Låter inte det som något? Jag sitter och tittar på hotell överallt och tänker att nästan allt är överkomligt, kära vänner, jag tror detta är en sjukdom som kommer stanna hos mig för evigt. Malta och Magaluf (eller var det Ibiza?) är de två ställena jag åker till i sommar, om jag har råd OCH tid. Förmodligen kommer jag att börja arbeta..

.. i förrgår beställde jag tidningen iForm för att få lite extra motivation för min framtid. Som om jag behövde något av det där? I alla fall så beställde jag denna tidning eftersom den var en av orsakerna till varför jag ens började träna för så länge sen. Även deras syn på mat tog jag till mig och jag känner att allt det där saknas, och dessutom längtar jag till min egna iForm. Dessutom är SATS mitt nya gym, oavsett priset, och YES kommer vara där jag uppehåller mig mest på grund av alla gruppträningar jag kommer vara med på. Om någon vill joina får ni gärna höra av er!

.. jag har för mycket att tänka på.. Godnatt!


Health..

... nu har det gått tillräckligt länge, jag har saknat det för mycket! Ni som känner mig vet vad jag menar, jo såklart så pratar jag om den hälsosamma livsstil jag hoppat över för att jag "inte haft tid" som jag så gärna påstått.

Nu är jag igång med träning igen, idag körde jag på i två timmar och det känns riktigt mycket i benen nu efteråt. Och just på grund av detta känner jag mer motivation än vad jag gjort på länge. Och därmed sätts allting i gång på riktigt.

På grund av mitt studiebidrag som kommer ligga på 12000 denna månaden kommer jag vara riktigt duktig och leta efter någonstans där jag kan träna, förmodligen SATS på entré.


Och även maten kommer att räknas ganska noga.. jag har redan haft en mjukstart men imorgon går jag riktigt hårt på det. Antagligen kommer bloggen handla mest om det.

Ciao

Tar du ansvar?

När vi var mindre hade vi alla de här bråken, tjafsen och skitsnacket som ingår i att börja växa upp. Det var väldigt ofta som mina kompisar kom fram till mig och berättade om den ena och den andra som hade bestämt sig för att jag var den personen som klädde mig fel just den dagen. Jag blev arg, men såklart, så konflikträdd som den svensk jag är, gick jag inte raka vägen till den här kompisen och sa till henne. Nej, istället gav jag igen och började dra upp alla de fula detaljerna om den personens kläder istället. Och den onda cirkeln fortsatte. Alla hade någonting emot alla och till och med en av mina närmsta vänner älskade att gå och göra skandaler både här och där, något som inte direkt förstärkte min personlighet till det bättre...

Men att sitta och gräma sig över det när man, som jag, snart fyller 20 år är lite av ett fiasko. Att sitta och titta tillbaka på det som en gång varit, spela det i huvudet och försöka ändra är inte något som gör att jag utvecklar mitt sinne. Och klart kan jag snacka om den gamla goda tiden, det är många som anser att jag till och med överdriver där, men det är inte så att jag känner ett behov av att ändra det förflutna. Det som har varit har varit och kan helt enkelt inte ändras, och hur kan du vara säker på att det som är just nu inte är det bästa som kunde ha hänt dig?

Jag har, även när jag med mina fjorton år betedde mig som en barnunge, alltid tagit mer ansvar än vad många människor runt omkring mig har gjort. Jag vill alltid hjälpa mina vänner, jag vill ta hand om min familj och jag har alltid velat ta hand om mig själv. Jag har alltid trott mig själv vara vuxen, och vilket uppvaknande jag fick när jag märkte att jag inte varit hälften så vuxen som jag ansåg mig själv vara.

Ja, jag tog hand om mina vänner, JA jag hjälpte min familj men NEJ, att ta hand om mig själv var något som var helt outnyttjat och en chans till att bevisa mig själv att jag klarade det var när jag flyttade ut. Att flytta ut för att bo själv, betala hyra, egen telefonräkning och mat är inte en höjdare. Varje gång jag skulle köpa något kom tanken "behöver jag verkligen det här" fram i mitt huvud, något som kära Angelica inte ens har behövt tänka på innan. Mina resurser gjorde att jag var tvungen att börja tänka självständigt, mina pengar räknades och frågan som spelades om i mitt huvud var "kan jag äta nudlar i några dagar nu för att jag vill ha den där klänningen?". Jag började bli vuxen.

Jag gick igenom en kris med "vad i helvete ska jag göra nu?" efter att ha haft ett långvarigt förhållande med en kille som liknade en klippa till att göra slut och aldrig ha kontakt igen, jag började på universitetet och skulle samtidigt i min självupptagna kris börja lära känna andra människor och sist men inte minst.. att flytta till skånes största stad där man inte känner någon och bor ganska isolerat är inte till för en social varelse som mig själv.

Det fanns två vägar för mig att gå där:
1. Sitta hemma, tycka synd om mig själv och mitt miserabla liv, tro att ingen tyckte om mig, vilja begå självmord, hela min ekonomi skulle gå i kras för att jag inte betalade hyran och sen skulle mitt liv helt enkelt bli det mest patetiska i världshistorien.
eller
2. Resa mig upp, ta del av mina erfarenheter vad gäller ansvar, uppskatta de människorna som fanns runt omkring mig och dem som skulle bli en del av mitt liv, tänka på ekonomin och studierna och helt enkelt leva livet så som vägen blivit utstakad för mig.

Jag behövde inte ens tid att tänka. Mitt val blev nummer två. Genom den vägen som jag valde blev jag den Angelica som jag tappade bort för länge sedan.


En vän till mig lånade ut en lägenhet i andra hand. Min vän trodde att detta skulle gå bra och i kontraktet så står det även med att den som hyr ska ta hand om min väns katt. Det gick bra i en månad. Men sen när hyran skulle in blev det problem. Hyran kom inte in i tid och när min vän var i Ystad så fick hon knappt träffa sin katt, men när hon gjorde det (och jag var med en av gångerna) så var katten smutsig och alldeles för kelsjuk för att ha fått någon uppmärksamhet alls.. Men det var nu i januari som allting nådde sitt klimax. Hyran har inte kommit in än och den personen som hyr har inte varit i lägenheten och tagit hand om katten på hela helgen (har inte varit där idag heller). När min kompis skickar sms och är orolig får hon i svar "Mitt liv är förjävligt och jag har inte tid att tänka på dig och dina pengar!"
När jag fick höra det åkte jag tillbaka flera år tillbaka i tiden och började känna igen mig i tonårsfaserna.. "Jag mår så dåligt så jag kan inte tänka på något annat.. allt annat i mitt liv betyder ingenting"..

I alla fall så gick en person iväg och hämtade min väns kära katt. Han hade ingen mat, inget vatten och inte mycket till kattlåda.. Ska någon annan levande varelse behöva lida för att man själv inte kan ta hand om sitt eget liv?

Jag funderar på hur mitt liv hade sett ut om jag hade gjort likadant i slutet av september, om jag inte hade tagit ansvar.. hur patetisk hade jag inte varit då?

Buhu kommer jag säga på alla hennes försök att förklara hur förjävligt hennes liv är.. tror inte ens att det var hälften av vad mitt var i början av september.

Tar du ansvar för dina gärningar och ditt liv?


Ystads begränsade uteliv..

.. om du är en sådan person som inte gillar att festa, du gillar inte att vara ute efter att solen har gått ner, du hatar livliga ungdomar, du går och lägger dig vid nio och det värsta du vet är att läsa att hela ett fyllebråk har uppstått under föregående kväll (det borde vara högst noll), look no futher!

Här har du din idealstad! Det är här som du kan hitta just vad som fattas dig i ditt liv, en stad gjord för 40+.

Från att min syster (som bara är 4 år äldre än mig) gick i skolan här och även festade med ett utbud på tre olika ställen till min tid då det fanns ett ställe kvar (men detta ska också förtidspensionera sig nu på grund av de äldre som inte inser faran med att inte ha ett uteställe) som är öppet varje helg.. men sen kommer alla med sitt "vi har ju också ett uteställe som är öppet en gång i månaden.." YES!! en gång i månaden! för det är ju SÅ ofta som ungdomarna i Ystad vill festa! men det var ju bra, det var ju skönt att vi fick det avklarat..

Nu har ju det enda utestället som är öppet varje helg stängt för att restaureras lite.. men att det ska stänga är också ett faktum.. den 31 oktober finns inte Bar a Bar mer i Ystad, om de inte hittar något annat ställe att driva verksamheten på..

Igår kväll skulle jag festa i Ystad med några av mina vänner, det var en riktig trevlig kväll.. på grund av dem! Men jag är en tjej som känner ett behov av att dansa för att riktigt känna mig på topp under en kväll.. och jag fick detta: dricka sprit och äta på max. Tummen upp för att det inte finns ett dansställe! or not.

Och jag tänkte, ähh, det är inte så lång tid kvar innan Bar a Bar öppnar igen, men sedan kommer chocken.. om det inte finns någon plats tillgänglig för utestället efter den 31 oktober, vad kommer då hända med alla ungdomarna?

Vad människor inte tänker på är helt enkelt att oavsett om det finns ett uteställe eller inte så kommer fulla människor fortfarande att gå på gågatan, de kommer fortfarande skrika och bete sig ganska ovårdat.. och antagligen kommer det bli värre eftersom de börjar med det redan klockan ett. Om det blir vandalism förvånar det mig inte ett dugg och kom då inte och säg att det är ungdomarnas fel. Det är helt enkelt ett faktum, om något inte görs för ungdomarna kommer denna staden att uttömas på ungdomar.

En idé tar form..

.. i ett par månader nu har jag suttit och varit entusiastisk över att kunna åka iväg utomlands. Jag har haft många olika resemål i tankarna och Tunisien, Grekland och Cypern har varit på topp många gånger i mina diskussioner. Men äntligen så börjar mina idéer ta form i inte bara en resa utomlands, utan två!
Ni som känner mig vet att jag är väldigt festsugen och jag skulle inte säga nej till att ha fest varje dag. Skulle nog tvärtom vara överlycklig, och därför har jag haft detta i åtanke när jag börjar planera min sommar 2010.

Louise har pratat varmt om Malta flera gånger och jag har verkligen blivit intresserad av att åka dit. Jag och Louise pratar om det och detta verkar faktiskt bli en idé som tar form till att bli verklighet. Malta kommer att bli solning och festande, och jag är redan taggad inför en sån har resa! ;)

Dessutom pratar jag och Mika om att åka till Magaluf, antagligen även det verkar bli verklighet. Och det blir nog inte så mycket sämre det, Magaluf är ju känt för sina fester.. och jag lovar, jag är även taggad inför denna resan! ;)

Så, människor, vem känner sig manad till att följa med på en resa som innehåller så mycket festande så ni knappt kan hålla er vakna när ni kommit tillbaka hem? Jag vet att jag är på!
Hör gärna av er, blir gladare ju mer människor som hör av sig :P

angelica.jensen@ystad.nu

När människan känner ett hot..

.. här sitter jag, en 19-årig kvinna som med inga som helst medel kan göra någonting förutom att skriva på en protestlista mot vad som helt enkelt är fel. Jag vet inte hur och jag vet inte varför regeringen bestämde sig för att döda 27 vargar i Sverige när det inte finns mer än 200 000 vargar i hela världen men på något sätt tyckte de att detta sättet var det rätta.

I världen finns det nu ca 6,8 miljarder människor ( http://www.worldometers.info/se/ ) och vi kallar oss alla för civiliserade. Men av någon anledning så gör vi på samma sätt som vi gjorde för ett antal tusen år sedan när ett hot utifrån råkar rämna lite av den tryggheten som vi ser som en självklarhet i vår värld. Vi springer ut med våra vapen för att döda första bästa som råkar närma sig vårt revir, en instinkt som jag kan likna med vakthundar, men vi har ju såklart också en alfahanne (i detta fall ett antal stycken) som vi måste lyda med minsta vink. Och det lyckades den här flocken göra, men vi satt förväntansfulla och väntade på en sak som är ett faktum. Vår alfahanne gav oss till slut tillstånd i form av en licensjakt mot vargar att döda det okända och sedan började hysterin. 12 000 registrerade sig hos Naturvårdsverket för att kunna springa iväg med sina vapen, men hur kan man veta att antalet jägare inte var två eller tre gånger så många?

12 000 jägare för att döda 27 vargar är en ironi så svart så att inte ens beckmörkt är det rätta ordet för det. 12 000 oorganiserade jägare springer omkring i skogarna för att döda vargar, och människor undrar sig varför fler vargar än 27 stycken dog? Jag undrar mer hur det kan finnas vargar kvar i Sverige.

Jag har ingenting emot jägare i allmänhet, de får gärna skjuta djur för mat. Men att döda ett djur för en päls och som det bara finns 1 per 34 000 människor på i världen gör att jag blir lite småsur.

Jag satt och läste en artikel som jag tyckte var väldigt intressant, kanske något att tänka på i framtiden?
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/lenamellin/article6381963.ab

Angelica Jensen

Idétorka? no kidding..

.. ni vet de här dagarna som kommer då man har så mycket att göra, allting händer och ni vill så gärna skriva om vad som hänt och vad människor har sagt men ni får helt enkelt inte fram vad det är ni vill få fram? Jag har en av dessa dagarna. Jag menar.. jag har firat nyår med massor av dramatiska händelser där, jag har festat som en galning, jag har träffat Louise innan hon åkte tillbaka hem och jag har även träffat Hampus som jag, som alltid, hade mycket catching up att göra med och därför blev det inte så mycket väsentligt som vi pratade om..

Men ingenting av det kommer fram skrivet i fina ord, så typiskt mig! Och jag lovar, jag har gått in på bloggen, försökt skriva något men hamnat i ett tillstånd som liknar en fisk som fiskas upp i ett nät, drunknar i all luftens härlighet och samtidigt som den gör det försöker komma tillbaka till friheten... okej, jag kanske inte ska överdriva men det är lite som den känslan. Jag sitter och tittar på "Nytt inlägg" och försöker få fram något catchy att skriva samtidigt som jag helt enkelt inte kan. But it's alright, alright! Jag har flera dagar på mig och det känns nu som om det börjar släppa, after all, bloggen är till för att skriva i och inte lägga upp en massa bilder eller videos som inte understryks av det skrivna ordet.

Nej, nu kommer idétorkan fram igen och jag orkar inte skriva något helt onödigt.

ciao

Summering av året ;)


RSS 2.0