Men jackan var varm!
En händelserik dag, på gott eller ont.
Igår vaknade jag med vetskapen om att igår var allra sista dagen att få tag på mina skor, min sprit och min väska som innehöll mitt internet. Ifall jag inte fick det idag innan klockan 11 skulle jag aldrig mer se det, för vid 11 skulle jag ta tåget till Malmö vidare till Helsingborg och personen, där vars gamla hem allt detta låg, skulle ha flyttat till London.
Mina tankar for snart ett år tillbaka i tiden, och jag överväldigades av känslan av tomhet när jag tänkte tillbaka på mitt allra första BJ-dealer besök på Bar á Bar. En nervös Angelica står och klampar på ett och samma ställe utanför hennes då nya arbetsplats, hon väntar på att få göra sitt allra första provpass. Sedan kommer hennes ledsagare, en person som skulle hjälpa henne igenom många knipor som var både arbets- och känslorelaterat. Och till slut skulle jag kunna kalla henne för min bigsis, vet du Louise, du är så saknad som du bara kan bli!
När jag träffat Louise för att hämta mina saker och säga hejdå, då kände jag ett tomt hål i mig, och när jag kom hem kom jag inte länge än att stänga dörren, sätta mig ner och sedan vällde tårarna fram.
Ännu en person som jag inte ville säga hejdå till har lyckats flyga hela vägen till London för att stanna där.
När jag sedan ska gå till skolan frågar mamma om jag verkligen ska ha på mig "den där kalla jackan".. Ja, jag ska ha på mig den kalla jackan!
Dagen spenderades sedan med grupp 10B då vi satt och kollade igenom seminariet, och arbetet vi skulle läsa igenom gjorde oss lite halvpaffa. Jag satt fortfarande i ett vakuum kändes det som och min hjärna ville helt enkelt inte arbeta, men jag tror inte mina vänner märkte detta.
Balim ringer, Mika-kille skickar sms.. jag åker tåg till Ystad.. kommer till Ystad, handlar mat.. lagar mat, äter.
Sedan tittar jag på Buffy och kommer tillbaka till verkligheten.
Två personer ringer mig för att de är i Malmö..
"Hej! Jag ska bara säga att jag skickat dina trosor tillbaka, och jag tror du måste kolla upp dig för att jag gjorde det och.."
Jag visste redan vilka dessa två skojare var ;)
Det enda som jag själv förutspådde denna dagen och som var bra var helt enkelt att min jacka var varm. ;)
Igår vaknade jag med vetskapen om att igår var allra sista dagen att få tag på mina skor, min sprit och min väska som innehöll mitt internet. Ifall jag inte fick det idag innan klockan 11 skulle jag aldrig mer se det, för vid 11 skulle jag ta tåget till Malmö vidare till Helsingborg och personen, där vars gamla hem allt detta låg, skulle ha flyttat till London.
Mina tankar for snart ett år tillbaka i tiden, och jag överväldigades av känslan av tomhet när jag tänkte tillbaka på mitt allra första BJ-dealer besök på Bar á Bar. En nervös Angelica står och klampar på ett och samma ställe utanför hennes då nya arbetsplats, hon väntar på att få göra sitt allra första provpass. Sedan kommer hennes ledsagare, en person som skulle hjälpa henne igenom många knipor som var både arbets- och känslorelaterat. Och till slut skulle jag kunna kalla henne för min bigsis, vet du Louise, du är så saknad som du bara kan bli!
När jag träffat Louise för att hämta mina saker och säga hejdå, då kände jag ett tomt hål i mig, och när jag kom hem kom jag inte länge än att stänga dörren, sätta mig ner och sedan vällde tårarna fram.
Ännu en person som jag inte ville säga hejdå till har lyckats flyga hela vägen till London för att stanna där.
När jag sedan ska gå till skolan frågar mamma om jag verkligen ska ha på mig "den där kalla jackan".. Ja, jag ska ha på mig den kalla jackan!
Dagen spenderades sedan med grupp 10B då vi satt och kollade igenom seminariet, och arbetet vi skulle läsa igenom gjorde oss lite halvpaffa. Jag satt fortfarande i ett vakuum kändes det som och min hjärna ville helt enkelt inte arbeta, men jag tror inte mina vänner märkte detta.
Balim ringer, Mika-kille skickar sms.. jag åker tåg till Ystad.. kommer till Ystad, handlar mat.. lagar mat, äter.
Sedan tittar jag på Buffy och kommer tillbaka till verkligheten.
Två personer ringer mig för att de är i Malmö..
"Hej! Jag ska bara säga att jag skickat dina trosor tillbaka, och jag tror du måste kolla upp dig för att jag gjorde det och.."
Jag visste redan vilka dessa två skojare var ;)
Det enda som jag själv förutspådde denna dagen och som var bra var helt enkelt att min jacka var varm. ;)
Kommentarer
Trackback
