My game, my rules

Ok baby, I know you like it when I dance, but hold up. Stop right there! I'm not here for your entertaintment, I'm here to have a good night out with my ladies. So keep your hands off and stop messing!

Någon som känner igen sig? Jag gör det, tjugo gånger om, och till slut blev jag trött och sa det där rakt upp i ansiktet på en kille. För jag gillar helt enkelt inte när killar låser mina armar och tror att jag ska gå med på det, nej, här är det jag som bestämmer! och alla tjejer borde se det från samma ljusa sida som jag. En i tjejgänget är tyvärr inte lika självklart självständig som resten är och det syntes på henne när en kille höll henne mot väggen. Nu försöker vi lära henne de underbara reglerna att det faktiskt är vi som bestämmer och det verkar funka ganska bra. If ya don't like it, show it! Antingen puttas det bort eller så slutas det dansa, helt enkelt. Kom ihåg det när nästa snuskhummer tror han ska få sig någonting, det funkar för mig varje gång!


Denna veckan har varit så sjukt nice! Jag har träffat nya underbara människor, dansat, sjungit, blivit stalkad, gått i skolan, träffat gamla vänner och så har jag ju också färgat håret. Och antingen är väll det färgade håret det nya samtalsämnet för resten av alla mina kompisar. Yes, I know it's looking good, men ni behöver inte överdriva. Gör som mamma istället, låtsas om att jag inte färgat det alls! :D Jag lovar, jag märker det mer än alla komplimanger ;) Save the compliments for the gentlemen, då kanske jag till och med märker att de tittar på mig för jag gör det definitivt inte nu :P Den underbara berättelsen om mig gåendes före de andra på Malmös gator. Resten av vännerna ser huvudena vridas men jag går i min egen lilla värld och tänker på en annan homeboy. ;)

Jag har också läst väldigt mycket om mitt eget stjärntecken, och vissa bitar var skrämmande läskigt lika medan andra var så skrattretande så jag höll på att dö. Men det bästa av allt var: "Jasså, du har gått och blivit kär i en vädursflicka. Jag vet inte om jag ska gratulera eller tycka synd om dig"
Ehm.. ursäkta, tack? Men i alla fall.. det visade sig att det handlade om att jag är så stark i mig själv att jag behöver en ännu starkare man (vi pratar psyket nu) som kan komplimentera mig. Hur i hela friden ska jag hitta en sådan?

I think I'm on the right track and I like it <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0