hopedreamlive

På tåget idag satt jag längst in vid de där sexplatserna, jag hoppas ni vet vilka jag menar. Jag satt i alla fall där och mina ögon blev tyngre och tyngre och jag var halvdöd innan vi ens börjat köra med tåget. Dock är jag inte en sådan person som kan sova tungt var som helst så jag vaknade ganska lätt när stolen bredvid mig (som ingen sitter på) håller på att åka fram och tillbaka. När jag tittar dit ser jag ett par smutsiga och äckliga skor en decimeter från mitt ansikte. Jag brukar inte vara en sådan som klagar högljutt och vilt men när jag är trött är jag inte riktigt lika förutseende med att ha ett par skor vid mitt hår. Jag tittade på skorna, sedan på tjejen och sedan på skorna igen i hopp om att hon skulle flytta dem. Detta mer för hennes skull än min egen, detta fattade dock inte hon eftersom hon tittade trotsigt tillbaka. Och jag kan bara säga så här, titta inte trotsigt tillbaka på en trött och redan uppretad angelica.. jag tittade på henne rakt in i ögonen och sa "NER".

Tjejen som för två sekunder sen hade vågat titta trotsigt mot mig satte ner fötterna på marken riktigt snabbt och tittade sedan förnärmad på mig för att jag ens hade vågat säga något sådant till henne. Men jag hade gett henne en varning och jag var för trött för att ens bry mig om att jag kanske förstörde lite av hennes ego. Därefter "somnade" jag om igen och hon var borta när jag tittade upp.


Då är frågan som jag gärna hade velat diskutera med en sådan person som henne. Vad är det som gör att man sätter upp fötter en decimeter från en persons, vilken man aldrig träffat, ansikte?

Någon som vet?